25 tal- och språktermer som varje förälder bör känna till

Oavsett om vi pratar med förskolepedagoger, BVC-sköterskor eller logopeder finns det mycket ny information att ta in och förstå som förälder. Därför tänkte vi att det vore bra att reda ut några av de vanligaste begreppen inom tal och språk, så att du lättare förstår vad allt innebär!

Appen för barns språkutveckling

Speech Blubs är en app för logopedisk träning med ett stort bibliotek av över 1 500 aktiviteter, ansiktsfilter, röststyrda övningar och pedagogiska bonusvideor. Starta din kostnadsfria provperiod idag och se ditt lilla barn börja lära sig direkt!

Här nedanför hittar du de viktigaste begreppen så att du bättre förstår din logoped eller barnläkare – nu kör vi igång!

Tal

När professionella pratar om ”tal” menar de de ljud vi skapar när vi säger ord.

Till exempel: Ordet ”katt” består av tre språkljud: ”k”, ”a” och ”tt” – två konsonanter och ett vokalljud.

En del barn tycker att det är svårt att höra, lära sig och forma dessa ljud när de pratar, vilket gör talet otydligt. Ett barn som gör ett uttalsfel kanske säger ”tatt” istället för ”katt”, eller ”fis” istället för ”fisk”.

Alla barn gör uttalsfel i något skede av sin utveckling. Att lära sig alla talljud är en gradvis process som oftast börjar runt 6 månaders ålder med joller och pågår upp till ungefär 6 års ålder.

Många av de fel vi hör är helt ”typiska” eller normala för barnets ålder.

Till exempel: Det är helt normalt för en 1-åring att ha svårt för ordet ”telefon”, för en 2-åring att ha svårt med ”röd”, eller för en 4-åring att kämpa med ordet ”skattkista”.

Vissa barn behöver mer tid och hjälp för att utveckla sina språkljud, och kan behöva lite extra stöd. Du kan börja med att göra självskattningen i Speech Blubs, eftersom den ger en fingervisning om ditt barns nuvarande ljudutveckling och visar om det vore bra att kontakta en lokal logopedmottagning. Det finns också fantastiska aktiviteter i appen för att lära sig och öva på de tidiga språkljuden på ett roligt och interaktivt sätt.

Språk

”Språk” syftar på de ord vi hör och säger. Det omfattar hela vårt ordförråd, inklusive sådant som substantiv, verb och adjektiv.

Språket delas upp i två delar: vår språkförståelse (impressivt språk) och vår språkanvändning (expressivt språk).

I vilken ålder barn utvecklar sin språkförståelse och sitt expressiva språk skiljer sig från barn till barn, och det finns en stor variation i vad som räknas som ”normalt”. Barn kan ha svårigheter inom det ena eller båda dessa områden. Om du känner dig orolig kan du göra självskattningen i Speech Blubs och kontakta din lokala BVC eller en logoped.

Speech Blubs-appen är full av språkresurser som du kan utforska och använda för att stötta ditt barns utveckling inom detta område.

Språkförståelse

Våra barn behöver inte bara höra orden vi säger, utan också förstå vad de betyder, förstå ordförrådet, höra hur orden sätts ihop och förstå vad talaren försöker förmedla.

När ett barn närmar sig sin första födelsedag förväntar vi oss oftast att det kan följa en enkel uppmaning på ett ord, vid två års ålder en tvåstegsuppmaning, och vid tre år en trestegsuppmaning. Vid 4 års ålder förväntar vi oss att de förstår berättelser och mer komplext språk, såsom adjektiv och abstrakta begrepp.

Ett barn som kämpar med språkförståelsen kan tycka att det är svårt att följa instruktioner, kan verka som att det inte lyssnar, och göra fel när du ber om saker.

Språkanvändning

När ett barn väl förstår ett ord lär det sig sedan att använda det själv – för att be om saker, säga nej eller kommentera sin omgivning.

Vid ett års ålder har de ofta en handfull ord, vid två års ålder runt 50 ord, och vid tre års ålder börjar de ofta sätta ihop korta meningar. Vid fyra års ålder förväntar vi oss att meningar används för det mesta och att även utomstående förstår vad barnet säger.

Ett barn som har svårigheter med det expressiva språket kan tycka att det är svårt att hitta orden det vill använda, kan ha ett begränsat ordförråd för sin ålder eller säga orden i fel ordning.

Sociala färdigheter

Sociala färdigheter handlar om mycket mer än att bara säga ”hej”, ”hejdå” och ”tack”. Turtagning, att sätta ord på och tolka känslor, bokstavligt kontra bildligt språk, socialt samspel, förhandling, röstvolym, taltempo samt att läsa av ansiktsuttryck och kroppsspråk är bara några av de många delar som utgör sociala färdigheter.

Barn utvecklar dessa färdigheter över tid, ofta genom sina erfarenheter. Färdigheterna faller sig mer naturliga för vissa än för andra. En bebis utvecklar ofta ögonkontakt och leenden, reagerar på sitt namn och lär sig att känna igen bekanta personer under de första 12 månaderna. Upp till två års ålder börjar de utforska sina egna känslor och inser att de är en egen, självständig person. När de fyller tre börjar de bli medvetna om andras känslor och klarar av turtagning. Vid fyra års ålder börjar de få en förståelse för och viss kontroll över sina egna känslor.

Sociala färdigheter är ett komplext område inom barns utveckling, och barn varierar stort (precis som vuxna) i sina känslomässiga och sociala behov och preferenser. Många barn kämpar med sociala färdigheter som att hantera känslor, vänta på sin tur och dela med sig. Det är dock bra att hålla lite koll och prata med BVC eller en logoped om du är orolig.

Andra vanliga begrepp

Modellerande – innebär att du själv använder språket så att ditt barn kan lyssna, komma ihåg och så småningom härma.

Dysfagi – en medicinsk term som beskriver svårigheter att äta eller dricka (sväljsvårigheter).

Generalisering – när en färdighet som lärts in under en träningsaktivitet förs över till vardagslivet. Barnet kanske till exempel lär sig ”katt” i Speech Blubs-appen. Generalisering innebär då att barnet säger ”katt” när det ser en riktig katt i verkliga livet.

Intonation – satsmelodin, det vill säga tonhöjdens variation i talet (när rösten går upp eller ner).

Semantik – språkets betydelse och innebörd.

Auditivt minne – hjärnans förmåga att komma ihåg vad den har hört. Det kan handla om ord, ljud, siffror och så vidare.

Fonologisk medvetenhet – förmågan att lyssna på, reflektera över och dela upp språkljuden i ett talat ord, till exempel att dela upp ”telefon” i t-e-l-e-f-o-n.

Artikulation – de rörelser i ansiktet och munhålan som formar språkljuden – med hjälp av läppar, tunga, käke och gom.

Gom – den mjuka och hårda gommen som bildar taket i munnen.

Grammatik – språkets regler för hur ord kan sättas ihop till meningar.

Dysflyt – när det jämna och flytande talet avbryts av upprepningar, förlängningar av ljud eller ord, eller pauser/blockeringar – även kallat stamning.

Öronkatarr (sekretorisk otit) – nedsatt hörsel orsakad av vätskeansamling bakom trumhinnan.

Makaton – ett system med tecken och symboler baserat på naturliga gester och brittiskt teckenspråk (i Sverige används oftare TAKK).

Verbal slutledningsförmåga – att lösa problem och resonera med hjälp av språket.

Röst – inom logopedi syftar det på klang, tonhöjd, luftighet och volym i en persons röst.

Direkt intervention – när logopeden arbetar direkt med barnet och gör specifika behandlingsövningar med ett valt mål i fokus. Barnet är medvetet om att träning sker.

Indirekt intervention – när en viktig vuxen (förälder, förskollärare, elevassistent etc.) arbetar med barnet, ofta genom avslappnade och spontana lekar och samtal, med fokus på ett mer allmänt område i kommunikationsutvecklingen utan att barnet tänker på att det är träning.

Formell bedömning – standardiserade tester där logopeden genomför ett kontrollerat test och kan jämföra de (ofta siffermässiga) resultaten med en referensgrupp av barn i samma ålder.

Informell bedömning – icke-standardiserade observationer som kan göras av en logoped, pedagog, förälder eller assistent för att iaktta, bedöma och testa färdigheter genom vardagliga aktiviteter, lek eller enkla övningar.

Ordförråd – de ord och det språk som en person kan och känner till.