Blub Talks: Att förstå småbarns utbrott och hantera mammastress med Sue Donnellan

I den här artikeln

• Lyssna på podden Blub Talks
• Titta på videopodden
• Viktiga lärdomar

Lyssna på podden Blub Talks

Titta på videopodden

https://www.youtube.com/watch?v=rXAvYkJJJX4

Vår värd och lärare Robert M. pratade med vår gäst om ämnen kopplade till hennes bästsäljande bok, ”Secrets to Parenting without Giving a F^ck: The Non-Conformist Playbook to Raising Happy Kids without Public Meltdowns, Power Struggles, & Punishments”, som finns tillgänglig på Amazon. Samtalet berörde de strategier hon förespråkar i sitt arbete med att hjälpa föräldrar att navigera bland utmaningarna med att uppfostra barn.

Diskussionen började med att Robert gav lite bakgrund till Susans oväntade väg till föräldraskapet – ”oväntad” eftersom hon aldrig trodde att hon skulle gifta sig eller ens skaffa barn. Som en ambitiös person och entreprenör planerade hon att fokusera på karriären och allt vad det innebar. Livet har dock ett sätt att vända upp och ner på de bästa planerna, och hon träffade och gifte sig med den ”första mannen som fick mig att känna att ett äktenskap inte skulle suga”. Det ena ledde till det andra och sedan fick de sitt första barn, tätt följt av tvåäggstrillingar! 

Samtalet kretsade sedan kring relationen mellan hennes två söner och dotter, inklusive att sönerna behövde logopedi för att förbättra sina r-ljud. Det behöver knappast sägas, men att ha fyra barn (inklusive trillingar) räcker gott för att kvalificera Susan som expert på föräldraskap – ett område där hon har använt sitt goda sinne för organisation och raka kommunikation för att uppfostra fyra trygga och framgångsrika vuxna barn.

Robert frågade Susan hur länge hennes pojkar gick i logopedi, och hon svarade: ”De gick i 1,5 till 2 år, och de (pojkarna) löste det innan fasen med mobbning började.” Hon sa sedan lite drömskt: ”Jag önskar att vi hade haft något i stil med Speech Blubs . . . .”

Susan beskrev därefter den typiska föräldern och situationen för de klienter som söker hennes hjälp, och sa att ”det beror på hur överväldigad man känner sig”. Hennes förhållningssätt är väldigt informellt, men inkluderar en behovsbedömning som avgör vilket av hennes tre program hon ska använda. Hennes sessioner sker personligen och lyfter fram de ibland tuffa sanningarna om föräldrabeteenden som leder till utmanande beteenden hos barnen. Hon nämnde dock att om en förälder väl tar steget att söka hjälp, så är de ”ganska öppna” för att höra dessa svåra sanningar.

Några av ämnena som diskuteras i hennes bok och i podden är: utmaningen i att se småbarns trotser och utbrott som ett ”fasbeteende” och hur man förkortar den fasen; ”T-ordet” (när barn säger ”jag har tråkigt”), där hennes regel var: ”Att ha tråkigt är ett sinnestillstånd, så du får inte använda det ordet”; tonårspojkens hjärna och den oundvikliga ”dimman” som hör till den; samt villigheten att som förälder förändra sig själv.

Viktiga lärdomar

De viktigaste lärdomarna från samtalet sammanfattades i form av citat: 

1. Att som förälder lära sig att ”lägga sitt ego åt sidan”,  
2. Den till synes motsägelsefulla idén om att ”släppa kontrollen för att få kontroll”,  
3. Att föräldrar måste rensa bort skuldkänslor: ”Skuld är en bortkastad känsla”, 
4. Att sätta gränser och förväntningar genom att hålla fast vid att ”Nej betyder nej, inga förhandlingar”, och
5. Att som förälder inse att ”tydlighet och konsekvens = tillit och respekt”.

När samtalet närmade sig sitt slut nämnde Robert att Susans respektfulla, stärkande och raka förhållningssätt till föräldraskap, tillsammans med hennes härligt humoristiska sätt att kommunicera, gör hennes bok till ett måste att läsa. Hennes vilja och förmåga att hjälpa gör henne helt naturlig i att ringa in kärnan i de utmaningar föräldrar möter.

Vilket engagerande samtal för föräldrar som inte är rädda för att se på föräldraskapet utifrån principen ”börja med mig själv”, som kan skratta åt sina utmaningar och som respekterar att barn måste få gå sin egen väg. Susan Donnellan är en mästare på att bana väg för barn så att de kan ta eget ansvar på ett positivt och begripligt sätt. Tack, Susan!