Epilepsi och språkutveckling

Ett tillstånd som har studerats ingående är epilepsi. Forskning har visat att epilepsi påverkar tal och språk, men i vilken utsträckning varierar beroende på epilepsins typ, svårighetsgrad och orsak. 

Hur påverkar epilepsi språket?

När epilepsi utvecklas tidigt i barndomen störs hjärnans typiska utveckling. Dessa barn får ofta svårigheter att lära sig och minnas tal och språk på samma sätt som barn vanligtvis gör. 

Detta sker oftare vid partiell epilepsi med ursprung i den vänstra hjärnhalvan. Vänster hjärnhalva ansvarar för språkutvecklingen. Om problem uppstår i dessa områden ser vi vanligtvis svårigheter med expressivt språk (talspråk) och impressivt språk/språkförståelse (vad ett barn förstår när det lyssnar eller läser). I många av dessa fall minskar barnets språkanvändning, och barnet kan verka mer "tystlåtet" än vad som är typiskt för åldern. Denna störning kan så småningom även påverka läsning och skrivning, eftersom barnet får svårt att ljuda orden eller läsa dem i text. 

https://www.youtube.com/watch?v=MBfJozL7qHM

Vad är epilepsi?

Många former av generaliserad epilepsi har ospecifika effekter på en rad funktioner, inklusive språket. Men andra former av epilepsi ger tydliga mönster av språkstörningar. Ett av problemen som kan uppstå kallas afasi. Afasi är en förvärvad störning av språket eller den symboliska bearbetningen. Det innebär att en person som diagnostiseras med afasi förlorar förmågan att förstå eller uttrycka talat språk. Det finns många specifika typer av afasi, indelade efter vilken funktion som har gått förlorad. En person som får diagnosen afasi förutsätts ha haft en normal språkfunktion innan sjukdomens debut. Även om afasi oftast ses hos vuxna som har haft stroke, förekommer det också hos barn som har epileptiska anfall. 

Vissa personer med partiella former av epilepsi upplever att de har problem med att förstå språk, men dessa symtom feltolkas nästan alltid. Till exempel kan barn som har svårt att förstå felaktigt få stämpeln uppmärksamhetsstörning (ADHD), eftersom man antar att de inte lyssnar och att det är därför de inte förstår. 

Nedsatt uppmärksamhet eller minnesproblem är också något som kan uppstå vid en epilepsidiagnos. Det är därför lätt att förstå varför barn med lindriga anfall ofta feldiagnostiseras! Dessa symtom kan stämma in på många olika diagnoser, och därför är det så viktigt att prata med din läkare om alla förändringar du lägger märke till. 

Tecken på lindriga anfall

Vi känner väl till de typiska tecknen på ett måttligt eller svårt anfall eftersom det oftast innebär kramper. Det finns dock lindriga anfall som inte har lika uppenbara symtom. Dessa kan inkludera:

1. Kortvarig förvirring
2. Frånvaroattacker (barnet stirrar tomt framför sig)
3. Okontrollerbara ryckningar i armar och ben
4. Förlust av medvetande eller vakenhet
5. Kognitiva eller känslomässiga symtom, som rädsla, ångest eller déjà vu

Läkare kan klassificera epilepsi som fokal eller generaliserad beroende på symtom och svårighetsgrad. Fokala anfall beror på onormal elektrisk aktivitet i ett visst område av hjärnan. Fokala anfall kan ske med eller utan medvetandepåverkan:

• Fokala anfall med nedsatt medvetenhet. Dessa anfall innebär en förändring eller förlust av medvetandet eller vakenheten. Du kan stirra tomt framför dig och inte svara normalt på din omgivning, eller utföra repetitiva rörelser såsom att gnugga händerna, tugga, svälja eller gå i cirklar.
• Fokala anfall utan medvetandeförlust. Dessa anfall kan förändra känslor eller ändra hur saker och ting ser ut, luktar, känns, smakar eller låter, utan att du förlorar medvetandet. De kan också leda till ofrivilliga ryckningar i en kroppsdel, såsom en arm eller ett ben, samt plötsliga sensoriska symtom som stickningar, yrsel och ljusblixtar.

Symtom på fokala anfall kan förväxlas med andra neurologiska tillstånd, såsom migrän, narkolepsi eller psykisk ohälsa.

Generaliserade anfall är anfall som tycks involvera alla delar av hjärnan. Olika typer av generaliserade anfall inkluderar:

• Absensanfall. Absensanfall, tidigare kända som petit mal, förekommer ofta hos barn och kännetecknas av att barnet stirrar tomt framför sig eller gör små, subtila kroppsrörelser, som ögonblinkningar eller smackningar med läpparna. Dessa anfall kan komma i serier (flera anfall under en kort tid) och orsakar en kortvarig medvetandeförlust.
• Toniska anfall. Toniska anfall orsakar muskelstelhet. Dessa anfall påverkar vanligtvis musklerna i rygg, armar och ben och kan leda till att du faller till marken.
• Atoniska anfall. Atoniska anfall, även kallade drop-attacker, orsakar en plötslig förlust av muskelkontroll, vilket kan göra att du plötsligt säckar ihop eller ramlar omkull.
• Kloniska anfall. Kloniska anfall förknippas med upprepade eller rytmiska, ryckande muskelrörelser. Dessa anfall drabbar oftast nacke, ansikte och armar.
• Myokloniska anfall. Myokloniska anfall visar sig vanligtvis som plötsliga, kortvariga ryckningar i armar och ben.
• Tonisk-kloniska anfall. Tonisk-kloniska anfall, tidigare kända som grand mal, är den mest dramatiska typen av epileptiska anfall och kan orsaka en plötslig medvetandeförlust, muskelstelhet och kramper i hela kroppen, och ibland urinavgång eller att man biter sig i tungan.

Det är viktigt att ditt barn undersöks av en neurolog för att fastställa om det rör sig om epileptiska anfall om hen visar något av symtomen ovan. Om diagnos ställs har det visat sig att anfall kan behandlas med medicinering eller kostjusteringar.