Separationsångest – Vad ska man göra?!

Åh, ja . . . separationsångest. Även om det är helt normalt och något som alla barn (och föräldrar) går igenom, gör det det inte ett dugg lättare att hantera. 

Enligt Nanit.com syftar "separationsångest" på en utvecklingsmilstolpe som inträffar hos de flesta bebisar mellan 6 och 7 månaders ålder, när de börjar förstå objektpermanens. Det är därför ditt barn kan börja gråta hysteriskt när du nattar dem, går till jobbet på morgonen eller lämnar dem på förskolan. 

Jag vet vad du tänker. Vad är objektpermanens? Det är ett fint ord som i princip betyder att din bebis vet att föremål och personer – som du själv – finns kvar även om de inte är i rummet eller i närheten. Symtom på separationsångest uppstår som ett direkt resultat av detta viktiga nya utvecklingssteg.

Som förälder tänker man först "gud vad skönt, de saknar mig i alla fall", men sedan börjar man undra om man någonsin kommer att kunna lämna dem under de kommande 18 åren. Men var lugn, det ÄR en fas och något de kommer att växa ifrån! 

Det fina i kråksången? Så fort de känner sig trygga och säkra kommer de att lugna ner sig och gråten avtar. Det kan ta några försök, men det kommer att bli bättre. 

Om du snart ska skola in ditt barn på förskolan finns det några tips och knep du kan använda för att se till att separationsångesten inte tar överhanden.

1. Öva på att skiljas åt

Lämna ditt barn med en barnvakt under korta stunder och på nära håll till en början. Allteftersom ditt barn vänjer sig kan du gradvis vara borta längre och åka lite längre bort.

2. Tajma avskeden efter sovstunder eller måltider

Bebisar drabbas lättare av separationsångest när de är trötta eller hungriga. Det hjälper dem om du skapar en rutin och håller fast vid den. Barn mår bra av förutsägbarhet, och detta hjälper dem att inte känna sig övergivna inför vilan. 

3. Skapa en snabb hejdå-rutin

Rutiner är lugnande och kan vara så enkla som en speciell vinkning genom fönstret eller en hejdå-puss. Håll det dock kort, så att du kan:

4. Gå utan att göra en stor grej av det

Berätta för ditt barn att du går och att du kommer tillbaka, och gå sedan – dra inte ut på det och gör ingen stor affär av det. Jag ger min dotter och son en kram och en puss, vinkar hejdå och går ut genom dörren. Inget av barnen har haft problem med det. Jag märker att om jag dröjer mig kvar eller gör en stor sak av det, reagerar de mycket mer negativt. 

5. Håll det du lovar

För att ditt barn ska bygga upp en trygghet i att de klarar av att skiljas åt, är det viktigt att du kommer tillbaka på den tid du har lovat. De behöver veta att de kan lita på dig!

6. Behåll bekanta miljöer när det går och gör nya miljöer trygga

Låt barnvakten komma hem till er. När ditt barn är borta från hemmet, uppmuntra hen att ta med ett bekant föremål. Vi lät vår dotter ta med ett gosedjur till farmor när hon skulle sova middag, och hon får ta med sin snuttefilt till förskolan. 

7. Ha en trygg och stadigvarande vårdnadshavare eller barnvakt

Om du anlitar en barnvakt, försök att behålla samma person under en längre tid för att undvika oregelbundenhet i barnets liv. Vi tog med vår dotter till förskolan ungefär två veckor innan hon skulle börja. Pedagogerna föreslog att vi skulle gå ut ur rummet och låta henne leka med de andra barnen. Det gick hur bra som helst. Faktum är att hon inte ville gå därifrån :( 

8. Dra ner på läskiga tv-program

Det är mindre sannolikt att ditt barn blir rädd om programmen ni tittar på inte är otäcka. Min dotter älskar spännande och lite läskiga filmer, men vi försöker ändå begränsa det för att slippa problem vid läggdags eller när hon ska prova något nytt. 

9. Försök att inte ge efter

Lugna ditt barn och bekräfta att allt kommer att gå bra – att sätta tydliga och konsekventa gränser hjälper barnet att anpassa sig till separationen. Detta är lättare sagt än gjort, särskilt när det slår till vid läggdags. Ibland måste man bara gå därifrån. Så länge de är mätta, har torr blöja och är trygga, är det okej att låta dem gråta en liten stund. 

Enligt Nanit.com finns det flera olika faser av separationsångest. Den varar vanligtvis i två till tre veckor och kan dyka upp under spädbarns- och småbarnstiden, liksom senare i barndomen. För barn under två år är den vanligast i följande åldrar: 

• 6 till 7 månader: Runt den här tiden, och ibland tidigare, börjar många spädbarn förstå objektpermanens. 
• 9 till 10 månader: Det är nu din bebis börjar få mycket bättre koll på sin vardagsrutin. ”Separationsångest kan blossa upp runt den här tiden eftersom bebisar börjar förstå olika sociala situationer lite bättre.” De vet: ”Aha, på morgonen blir jag lämnad på förskolan och mamma är borta jättelänge.” (nanit.com)
• 13 till 14 månader: I det här skedet kan din bebis ha svårt att uttrycka vad hen känner, vilket kan leda till att separationsångesten blommar upp igen. Under den här perioden har de en fantastisk språkförståelse, vilket betyder att de förstår vad du säger, men de kan inte uttrycka hur de känner. De vill säga: 'Varför måste du gå till jobbet? Varför lämnar du mig?' Men de kan inte säga det, så de gråter i stället.”

Som föräldrar kan vi också känna en form av separationsångest. Den kanske inte är lika intensiv som den bebisar upplever, men vi känner av den när vi är ifrån våra barn en längre tid. Det är en så motstridig känsla, eller hur? Vi behöver en paus, MEN när barnen inte är där tänker vi direkt: ”Jaha, vad gör jag nu då?” eller ”Jag saknar dem.”

Föräldraångest? 

Jag minns hur otroligt svårt jag tyckte det var att lämna båda mina barn de första gångerna när de var nyfödda. Att skiljas från sina barn är inte lätt. Jag fick för mig att ingen någonsin skulle kunna ta hand om dem lika bra som jag eller min man. Det som hjälpte mig var:

1. Skriv ner ett schema för barnvakten. Var så specifik du behöver. Se till att skriva ner viktig information och eventuella medicinska uppgifter som de kan behöva medan du är borta;
2. Be om bilder och sms. Det lugnade mig enormt om jag kunde få se barnen och veta att de hade det bra utan oss där; 
3. Var bara borta några timmar i taget i början. Första gångerna vi lämnade barnen var vi kanske bara borta i tre timmar. Det gav lagom med frihet, men lät mig också veta att jag snart skulle få se dem igen. Med tiden kände vi oss trygga med att vara borta längre stunder!;
4. Var så förberedd du bara kan. Jag ställde alltid fram mycket mer mat och mjölk än vad som egentligen behövdes. Jag lade alltid fram extrakläder utifall det skulle ske en bajskatastrof. Att veta att barnvakten hade allt hen behövde dämpade min oro. 

Kom ihåg att precis som med allt annat så är det en fas. Både vi och våra barn kommer att växa ifrån det här så småningom. Försök att behålla lugnet och var inte rädd för att be om hjälp om du behöver det!