3 typer av fonologiska processer och språkstörningar
I den här artikeln: Definition och förklaring av fonologiska processer Olika typer av fonologiska processer Typ 1: Substitutioner Typ 2: Assimilationer Typ 3: Syllabisk struktur
I den här artikeln
- Definition och förklaring av fonologiska processer
- Olika typer av fonologiska processer
- Typ 1: Substitutioner
- Typ 2: Assimilationer
- Typ 3: Syllabisk struktur
Är ditt barn fortfarande väldigt svårt att förstå efter att ha fått artikulationsträning? Låter talet mumlande eller osammanhängande? I så fall kan ditt barn ha svårigheter med en annan talstörning kopplad till fonologiska processer.
I det här blogginlägget går vi igenom vad fonologiska processer är och ger en grundläggande översikt över de olika typerna av fel som kan uppstå. Som alltid uppmuntrar jag alla som misstänker att deras barn, eller ett barn de känner, kämpar med detta att kolla in Speech Blubs 2 som ett komplement till er talträning och att kontakta en lokal logoped för en bedömning.
Definition och förklaring av fonologiska processer
Vanligtvis finns det talmönster som barn använder naturligt under sin utveckling när de lär sig språkljud. Små barn skapar dessa mönster eftersom de ännu inte har förmågan att uttala orden helt korrekt och tydligt.
Till exempel kan du höra barn säga ordet "plan", men det blir "pan". De kan också ta bort ljud i ordet, som att säga "nana" istället för "banan". Det finns många olika mönster som kan uppstå i ett barns tal, och det är helt "normalt" medan språket utvecklas.
En fonologisk språkstörning uppstår när de mönster barnet använder finns kvar längre än förväntat, eller när avvikelserna skiljer sig markant från den typiska utvecklingen. Till exempel om ett barn använder den fonologiska processen "reduplikation", som att säga "vava" för "vatten", vid 4 års ålder. Vi logopeder skulle då säga att barnets tal visar en försening, eftersom den processen vanligtvis försvinner vid 3 års ålder.
Vi kallar det för en störning när ett barn visar en överdriven användning av atypiska fonologiska mönster. Detta beror på att när de använder flera processer samtidigt blir talet svårt eller omöjligt att förstå. Om du har ett litet barn som inte talar tydligt och som ingen förstår är det därför viktigt att få en bedömning för fonologisk språkstörning och en tydlig behandlingsplan för att komma till rätta med talsvårigheterna.
Här går jag igenom de vanligaste processerna och vad logopeder oftast stöter på. Det finns många fler processer, men för det här inläggets skull behöver du inte hålla koll på alla!

Olika typer av fonologiska processer
Typ 1: Substitutioner
Substitutioner – Det här är talfel där barn byter ut korrekta ljud mot andra ljud, vilket gör orden svåra att förstå.
Backning (velarisering) innebär att barn ersätter ljud som ska bildas långt fram i munnen med ljud som bildas längre bak. Till exempel kan barnet byta ut ordet /tåg/ mot /kåg/. Detta förknippas ofta med mer uttalade fonologiska förseningar.
Fronting (dentalisering) är raka motsatsen till backning. Det innebär att ljud som ska bildas långt bak i munnen istället uttalas långt fram. Barnet kan till exempel säga /tatt/ istället för /katt/. Denna process brukar försvinna hos typiskt utvecklade barn vid runt 3,5 års ålder.
Glidning innebär att barn byter ut /r/-ljudet mot ett /v/- eller /j/-ljud, eller att /l/-ljudet ersätts med /v/ eller /j/. Barnet kan till exempel säga /ycka/ istället för /lycka/ eller /voja/ istället för /röra/. Denna process kan finnas kvar hos typiskt utvecklade barn upp till 6–6,5 års ålder.
Klapper/Stoppning (stopping) är när ett barn ersätter ett frikativt eller kontinuerligt ljud som /f/ eller /s/ med korta, explosiva ljud (klusiler) som /p/ eller /t/. Till exempel kan ett barn säga /top/ istället för /sopp/ eller /pisk/ istället för /fisk/. Barn brukar sluta med dessa typer av substitutioner vid 5 års ålder.
Vokalisering innebär precis vad det låter som: när ett barn ersätter en konsonant (ofta /l/ eller /r/) med ett vokalljud. Till exempel kan ett barn uttala slutljudet som en vokal och säga /äppö/ istället för /äpple/.
Affrikering innebär att ett barn ersätter ett klusilljud som /t/ eller /d/ med ett affrikat- eller tje-/sje-ljud. Denna process brukar försvinna vid 3 års ålder.
Deaffrikering innebär att barn ersätter mer komplexa sammansatta ljud med enkla frikativor eller ljud som uttalas längre fram i munnen. Processen brukar försvinna hos barn vid 4 års ålder.
Labialisering är när ett barn uttalar ett ljud med läpparna fast det inte borde göras där. De kan till exempel säga /pil/ istället för /bil/ med fel läpposition, eller /p/ istället för /t/ så att /tak/ blir /pak/.
Typ 2: Assimilationer
Assimilationer är talfel där barnet tar ett ljud och byter ut det så att det liknar eller uttalas på samma sätt som ett annat ljud i ordet, snarare än det korrekta fonem som borde användas.
Reduplikation uppstår när barn upprepar samma stavelser eller ljud i ett ord. Till exempel kan barnet säga /baba/ istället för /flaska/ eller /boll/. Detta försvinner vanligtvis vid 3 års ålder.
Assimilation innebär att barnet ändrar ett ljud så att det blir identiskt med ett annat ljud i samma ord. De kan till exempel säga /tot/ istället för /tok/. Denna process växer oftast bort vid 3 års ålder.
Pre-vokalisk tonande innebär att ett barn ersätter en tonlös konsonant med en tonande konsonant i början av ett ord, eller tvärtom. Man kan till exempel höra barnet säga /bok/ med ett hårt /p/-ljud så det blir /pook/. Detta brukar upphöra vid 6 års ålder.
Typ 3: Syllabisk struktur
Förändringar i den syllabiska strukturen sker när barnet tar bort, lägger till eller ändrar stavelser och ljud i ett ord så att formen blir felaktig.
Konsonantklusterreduktion innebär att ett barn tar två eller fler konsonanter som uttalas ihop och förenklar dem genom att ta bort en av dem. Ordet /träd/ kan till exempel låta som /täd/.
Radering av slutkonsonant innebär att det sista ljudet i ordet utelämnas. Till exempel kan ordet /hund/ låta som /hu/. Den här processen brukar upphöra vid 3 års ålder.
Radering av initialkonsonant innebär att det första ljudet i ordet utelämnas. Barnet kan säga /örr/ istället för /dörr/. Vid mer uttalade fonologiska störningar är det vanligt att barn tar bort den första konsonanten.
Det finns som sagt många fler typer av talsvårigheter, men efter 10 år som logoped är detta de vanligaste jag har stött på. Om du misstänker att ditt barn har en fonologisk störning eller artikulationssvårigheter, boka gärna en tid för en screening eller utredning hos en logoped, och kolla in Speech Blubs 2 för lite roliga övningar inom logopedi hemma!
Av Stacie Bennett