Allt om stimming hos barn med autism

Stimming är ett av diagnoskriterierna för ett barn som utreds för autismspektrumtillstånd (AST). 

Stimming är inte nödvändigtvis något dåligt eller något som måste kvävas, men det bör hanteras om beteendet är störande eller påverkar livskvaliteten.

Jag växte upp med en kille som diagnostiserades med Tourettes syndrom. Han gick i en vanlig klass med oss hela vägen genom gymnasiet. Hans beteenden märktes inte förrän han blev upprörd eller orolig. Beteendena handlade då om att slå sig själv på huvudet och skrika högt. Det han ropade kunde vara svordomar eller vulgära kommentarer, vilket distraherade alla andra elever som försökte lära sig. Han fick en elevassistent som gjorde sitt bästa för att minska detta stimming-beteende så att distraktionen och oron i klassrummet skulle minska. 

Autism och Speech Blubs

Speech Blubs är en app för logopedi med över 1 500 aktiviteter, ansiktsfilter, röststyrda övningar och pedagogiska bonusvideor.

Vi utvecklade från början Speech Blubs för barn med autism, Downs syndrom och taldyspraxi! Appen använder videomodellering, vilket är en beprövad metod för att engagera barn inom autismspektrumet.

Vår sektion "Känslor" ("Emotions") skapades till exempel särskilt med tanke på barn med autism. Vi vet att de kan ha svårt att känna igen och uttrycka känslor. I den här sektionen får de lära sig om känslor samtidigt som de övar på talet.

Hur ser stimming ut hos ett barn med autism?

Vanliga stimming-beteenden är bland annat att:

• bita på naglarna
• snurra håret runt fingrarna
• knäcka med fingrarna eller andra leder
• trumma med fingrarna
• knacka med pennan
• vicka eller gunga på foten
• vissla

Hos en person med autism kan stimming innebära att hen:

• gungar fram och tillbaka
• fladdrar med händerna, knäpper med fingrarna eller vickar på fingrarna
• studsar, hoppar eller snurrar runt
• vankar fram och tillbaka eller går på tå
• drar i håret
• upprepar ord eller fraser
• gnuggar sig mot huden eller kliar sig
• blinkar upprepade gånger
• stirrar på lampor eller roterande föremål som takfläktar
• slickar på, gnuggar eller stryker över vissa typer av föremål
• luktar på människor eller föremål
• sorterar och ställer upp föremål på rad

Ett barn med autism kan tillbringa timmar i sträck med att rada upp leksaker i stället för att leka med dem. Upprepade rörelser eller beteenden kan också handla om fixeringar vid vissa föremål eller att rabbla detaljerad fakta om ett specifikt ämne. Dessutom finns det andra stimming-beteenden som kan orsaka fysisk skada. Dessa kan inkludera att:

• dunka huvudet
• slåss eller bita sig själv
• gnugga eller klia överdrivet mycket på huden
• pilla på sårskorpor eller sår
• svälja farliga föremål

Varför uppstår stimming?

Det är inte alltid lätt att avgöra varför stimming-beteenden uppstår, men oftast är det en copingmekanism som människor använder för att hantera en känsla. Ett exempel är när du knäcker med fingrarna för att du är nervös, eller snurrar på en nyckelknippa när du är stressad. En person med autism kan ägna sig åt stimming för att:

• stimulera sinnena eller minska sensorisk överbelastning
• anpassa sig till en obekant miljö
• minska oro och lugna sig själv
• uttrycka frustration, särskilt om hen har svårt att kommunicera effektivt
• undvika vissa aktiviteter eller förväntningar

En beteendeterapeut eller någon som är specialiserad på autism kan hjälpa dig att tyda ditt barns stimming och ge dig förslag på alternativa aktiviteter som inte är lika repetitiva eller distraherande. Kom ihåg – stimming behöver inte kontrolleras såvida det inte:

• Leder till social isolering?
• Är störande i skolan? 
• Påverkar förmågan att lära sig?
• Skapar problem för andra familjemedlemmar?
• Är destruktivt eller farligt?

När barn är hyperkänsliga, det vill säga överkänsliga för sinnesintryck, kan de ägna sig åt stimming för att de vill minska stimulansen eftersom de upplever sin omgivning som för högljudd, ljusstark eller överväldigande. När barn är hypokänsliga, alltså underkänsliga för sinnesintryck, får det motsatt effekt och stimming kan faktiskt öka deras vakenhetsgrad. Då kanske du märker att de ägnar sig åt självstimulerande beteenden för att få sensorisk stimulans. Det kan visa sig genom repetitiva beteenden som att flaxa med armarna, snurra runt, eller slicka och suga på leksaker.