Är ditt barn sensoriskt sökande eller sensoriskt undvikande?

Sensoriskt undvikande (överkänslig)

Ett sensoriskt undvikande barn som har svårt att bearbeta sinnesintryck från omgivningen blir lätt överväldigat. Det leder till att barnet blir överkänsligt för sin miljö. Ljud som normalt sett inte skulle störa någon annan kan få ett barn med sensorisk integrationsstörning (SID/SPD) att rygga tillbaka. En person som är sensoriskt undvikande bearbetar sinnesintryck på en mycket mer intensiv nivå jämfört med andra.

Ett sensoriskt undvikande barn kan också uppvisa några eller alla av följande symtom:

Sensoriskt sökande (underkänslig)

Ett barn som är sensoriskt sökande känner sig understimulerat av sin omgivning. Denna låga känslighet för sinnesintryck gör att barnet söker efter mer sensorisk stimulans. Många sensoriskt sökande barn upplevs som klumpiga eller högljudda, vilket kan leda till tron att barnet har ”beteendeproblem”. Även om ett barn kan behöva mer sinnesintryck är det ofta felaktigt att stämpla barnet som stökigt. Beteendet beror istället på att barnet aktivt söker efter sensorisk stimulans.

Ett sensoriskt sökande barn kan också uppvisa några eller alla av följande symtom:

Vad händer om ett barn visar tecken och symtom på båda delarna?

Alla barn med sensorisk integrationsstörning passar inte perfekt in i facken som antingen sensoriskt sökande eller sensoriskt undvikande. Det är fullt möjligt för ett barn att uppvisa symtom på både undvikande och sökande av sinnesintryck. Även om det inte finns någon tydlig förklaring till varför ett barn visar en kombination av båda typerna, skiftar det ofta beroende på barnets energinivå och hur väl hen klarar av att självreglera.

Självreglering är förmågan att hantera känslor och beteenden i svåra situationer. Ett barn som har svårt med självreglering kan få utbrott (”meltdowns”) av höga ljud eller försöka springa iväg i stora folksamlingar. Detta är resultatet av en sensorisk överbelastning. När ett eller flera sinnen blir överväldigade kan barnet få ett sensoriskt sammanbrott.

När ett barn visar en kombination av sensoriskt undvikande och sökande beteenden kan det vara svårt att identifiera vad som utlöser reaktionerna. För att kunna hjälpa barnet att självreglera är det viktigt att förstå hur hen reagerar på sinnesintryck vid överstimulering, och vilka specifika triggers som skapar obehag.

Min treåring hamnar i kategorin av barn som visar en kombination av både sökande och undvikande beteenden. Samtidigt som han är rädd för höga ljud på offentliga toaletter har han också hög smärttröskel och krockar med allt. Inte nog med att han är en kombination av båda typerna, jag har också märkt att det som utlöser reaktionerna ständigt förändras. Det gör det ännu svårare att minska eller undvika specifika triggers.

Lär känna ditt barns sensoriska triggers

För barn med sensorisk integrationsstörning finns det två huvudsakliga sätt att bearbeta sinnesintryck på: sökande eller undvikande. Ett barn som skriker och kraschar in i saker kan känna sig understimulerat av sin miljö, vilket gör att hen söker efter sensorisk stimulans. Ett barn som håller för öronen och skriker när dammsugaren är igång undviker istället sinnesintryck.

Även om det vore enkelt att dela in ett barn som antingen sensoriskt sökande eller sensoriskt undvikande, är verkligheten sällan så svartvit. Många barn uppvisar en kombination av symtom från både sökande och undvikande beteenden.

För att bäst kunna hjälpa ett barn med sensorisk integrationsstörning är det viktigt att ta reda på barnets sensoriska triggers. Det är också viktigt att föräldrar förstår hur starkt barnet reagerar på varje enskild trigger. När du väl vet hur lindrig eller stark reaktionen är på olika sinnesintryck, vet du också bäst hur du kan lindra obehaget. En sak att överväga är att skapa en sensoriskt trygg miljö i hemmet.