Hur du lär barn berättelsens delar

Innan barn kan använda sig av en berättelses nyckelelement behöver de kunna känna igen de olika delarna med säkerhet.

Så, vilka delar består en berättelse av? Jag samarbetar väldigt nära med svensklärare i mitt jobb, och vi når bäst resultat när vi delar upp komponenterna i två olika grupper. Den första gruppen består av berättelsens grundläggande delar och lärs vanligtvis ut på låg- och mellanstadiet, medan den andra gruppen består av mer komplexa element som lärs ut till äldre elever.

Även om jag arbetar med gymnasieelever händer det att de inte har fått lära sig berättelsens grundläggande element, och de behöver då en grundkurs för att klara av uppsatser och skrivuppgifter.

Berättelsens fem huvudsakliga delar

1. Miljö – Miljön handlar inte bara om den fysiska platsen där berättelsen utspelar sig, utan också om tidsperioden. Det är helt enkelt berättelsens var och när.
2. Karaktärer – Beroende på vilken typ av berättelse ni läser är karaktärerna oftast människor eller djur. Det är de som driver handlingen framåt och utgör berättelsens vem.
3. Handling – Handlingen handlar om de händelser som sker i en berättelse. Den består oftast av en inledning, stegring, klimax/vändpunkt, avtrappning och upplösning. Det är berättelsens vad. I de flesta berättelser uppstår ett problem i början som till sist får en lösning.
4. Konflikt – Konflikten är problemet i berättelsen. Ingen konflikt = ingen berättelse. Till och med i bilderböcker finns det ett problem som karaktärerna måste lösa. Att etablera konflikten ger karaktärerna deras varför.
5. Tema – Detta är förmodligen det svåraste elementet i en berättelse och kan vara klurigt för de flesta elever att ringa in. Temat är berättelsens övergripande budskap eller mening. Det är vad författaren vill att du ska lära dig eller reflektera över.

Mer avancerade berättarelement

När eleverna väl har förstått koncepten bakom de tidigare nämnda elementen kan de gå vidare till mer avancerade komponenter. Man kan beröra dessa begrepp i vilken ålder som helst, men de flesta barn har svårt att greppa dem förrän tidigast i årskurs 5. Dessa element är:

1. Berättarperspektiv – Perspektivet handlar om vem som berättar historien. Det kan vara i 1:a, 2:a eller 3:e person (jag, du eller han/hon). Växlar perspektivet under tidens gång? I romanen Frankenstein växlar till exempel perspektivet mellan tre olika karaktärer i berättelsen.
2. Ton – Tonen är berättelsens stämning. Känns den mörk och hotfull eller glad och lekfull? En texts ton etableras genom ordval, stilfigurer, grammatik, rytm och rim.
3. Stil – Stil hänger på många sätt ihop med tonen och speglar författarens unika röst. Den syns i personens specifika ordval, meningsbyggnad, berättarstruktur med mera. Författarens personliga stil har stor betydelse för textens ton.
4. Stämning – Det här handlar om den känsla som författaren väcker hos läsaren och hur språket används för att framkalla den.

Varför är berättelsens delar så viktiga?

Det finns många anledningar till varför elever behöver bli duktiga på att identifiera en berättelses delar. Inte minst ger det en djupare läsförståelse och större läsglädje. Att förstå hur en berättelse är uppbyggd är nödvändigt för att elever ska nå den högsta nivån av läsförståelse. Det ger dem också en referensram som underlättar minnet avsevärt. Detta är ofta viktigt inför prov, men har också uppenbara fördelar i andra skolämnen än bara i svenskan.

Att känna till de olika element som vävs samman i en bra berättelse hjälper också eleverna i deras eget skrivande. Det hjälper dem att strukturera sina tankar och att på ett skickligt sätt knyta ihop de olika trådarna i sina egna berättelser. Ingen lätt match ens för en van författare, och än mindre för en nybörjare!

Hur man lär ut berättelsens struktur

Grafiska modeller (organizers)

Jag älskar grafiska modeller! Jag har en hel pärm fylld med olika varianter som jag delar ut till mina elever och lärare. Det är ett enkelt sätt att hjälpa barnen att hålla ordning på informationen, men också att se till att de får med alla viktiga delar när de ska skriva en uppsats.

Berättelsekartor

Berättelsekartor hjälper eleverna att strukturera berättelsens delar på ett visuellt sätt som fördjupar förståelsen. Eleverna läser texten och letar upp informationen som hör till varje element. Därefter fyller de i uppgifterna på sin egen berättelsekarta. Det är väldigt enkelt att anpassa dessa kartor på olika nivåer, eftersom läraren kan välja de element som passar bäst för elevernas ålder och förmåga. I början är det bra om eleverna får öva på att hitta grundläggande delar i enkla berättelser – som sagor – innan de går vidare till mer avancerade texter med fler komponenter.

Slå, läs och återberätta

Den här enkla aktiviteten är ett roligt sätt för elever att i grupp repetera vad de nyligen har läst. Den börjar med att en elev slår en tärning. Siffran tärningen visar motsvarar en lista med frågor om berättelsens olika delar. Om eleven till exempel slår en 3:a svarar den på en fråga om miljön, som: Var och när utspelar sig den här berättelsen? Eleven svarar sedan så detaljerat som möjligt med koppling till texten. Övningen kan enkelt anpassas genom att man ökar antalet och svårighetsgraden på frågorna, eller tar med fler berättarelement. Man kan också ha flera olika frågor per element.

Dra ett kort

Den här övningen passar perfekt för pararbete. Båda eleverna har varsitt exemplar av texten. Berättelsens olika delar skrivs på kort: karaktär, miljö, stämning, ton osv. Eleverna turas om att dra ett kort utan att visa kompisen vad det står. De läser sedan upp ett kort utdrag ur texten som passar ihop med det elementet. Kompisen ska därefter försöka gissa vilket element det rör sig om. När kompisen har gissat rätt är det dennes tur att dra ett kort.

Berättelsekurva

Den här aktiviteten fungerar bäst för att kartlägga handlingens olika steg, såsom: inledning, stegring, konflikt, avtrappning, vändpunkt/klimax och upplösning. Berättelsekurvan ritas upp som ett enkelt diagram där de olika stegen placeras på x-axeln i kronologisk ordning. Y-axeln representerar spänningsnivån, där de mest dramatiska ögonblicken hamnar högst upp. Eleverna prickar in punkterna för varje händelse. Till exempel placeras inledningen (där miljön målas upp och karaktärerna presenteras) ganska lågt på spänningsskalan, varpå spänningen gradvis stiger mot ett klimax innan den sjunker något under upplösningen.

Här kan du läsa mer om vikten av läsning och böcker för förskolebarn!