Selektiv mutism: En introduktion för föräldrar

I den här artikeln får du lära dig vad det är, hur du känner igen tecknen, vilka behandlingar som finns för selektiv mutism och få klarhet kring några vanliga myter om tillståndet.

I den här artikeln

• Vad är selektiv mutism?
• Vanliga myter
• Orolig för att ditt barn kan ha selektiv mutism?
• Vanliga behandlingsmetoder som används av experter
• • Några böcker om selektiv mutism

Vad är selektiv mutism?

Selektiv mutism är ett ångestsyndrom som innebär att ett barn inte kan prata i vissa miljöer (i klassrummet eller runt obekanta personer), men kommunicerar obehindrat hemma. Det börjar vanligtvis i tidig barndom, mellan 2 och 4 års ålder. Även om det är ovanligt kan ett barn utveckla selektiv mutism gentemot vissa familjemedlemmar om de inte träffas så ofta. När det gäller orsakerna till detta tillstånd tror forskare att både miljömässiga och genetiska faktorer kan spela in.

Några tecken du kan lägga märke till hos ett barn med selektiv mutism:

• Förmåga att prata helt obehindrat hemma, men inte med andra (andra barn i skolan eller obekanta vuxna);
• Undviker ögonkontakt;
• Frånvaro av ansiktsuttryck i situationer som väcker rädsla;
• Social isolering/tillbakadragenhet;
• Blygt temperament;
• Klamrar sig fast vid föräldrar/vårdnadshavare;
• Separationsångest;
• Använder icke-verbal kommunikation eller viskar för att kommunicera med andra.

Vanliga myter

1. Selektiv mutism är en fas som barn så småningom växer ifrån.

Detta stämmer inte! Det är varken en fas eller något som enbart drabbar barn. Det är ett ångestsyndrom som, om det lämnas obehandlat, kan fortsätta upp i tonåren och vuxen ålder.

2. Selektiv mutism är en form av autism.

Även om symtomen kan likna autism rör det sig om olika tillstånd. Barn med selektiv mutism beter sig olika beroende på miljön. De kan vara icke-verbala i skolan, men sociala och pratsamma hemma.

3. Barn utvecklar detta tillstånd på grund av vanvård eller trauma.

En vanlig missuppfattning är att barn utvecklar selektiv mutism till följd av ett trauma. Forskning visar dock att den här typen av myt kan vara skadlig, eftersom den kan hindra barnet från att få rätt behandling för sin faktiska ångest. (När mutism uppstår på grund av posttraumatisk stress slutar barnet prata i miljöer där det tidigare inte haft några problem att prata.)

4. Sist men inte minst: selektiv mutism är en tal- eller språkstörning.

Det är varken en tal- eller språkstörning. Däremot kan ett barn med selektiv mutism samtidigt ha en tal- eller språkstörning.

Pratar ditt barn inte? Gör vårt kostnadsfria test för att få tips på hur du kan hjälpa till:

Orolig för att ditt barn kan ha selektiv mutism?

Det är mycket viktigt att prata med barnets barnläkare eller annan vårdpersonal (logopeder och psykologer) om du känner oro. När diagnosen väl är ställd finns det flera olika behandlingsformer som kan hjälpa ditt barn. Hur effektiva behandlingarna är kan dock bero på flera faktorer, såsom hur länge barnet har kämpat med svårigheterna eller om det har ytterligare talrelaterade problem.

Vanliga behandlingsmetoder som används av experter

Här är det senaste kring behandling av selektiv mutism:

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett terapeutiskt verktyg som vårdpersonal använder för att hjälpa personen att fokusera på hur de uppfattar sig själva.

Exponeringsterapi (en form av KBT) är en metod som syftar till att minska rädslan genom att gradvis utsätta barnet för situationer som det fruktar. Det kan verka frestande att undvika situationer som väcker ångest hos barnet – handen på hjärtat gör vi vuxna ofta likadant. Men att göra det är ingen långsiktig lösning, eftersom det kan förstärka barnets undvikandebeteende och spä på ångesten.

Stegvis stimulering (stimulus fading) är en teknik där man låter barnet interagera med någon det känner sig tryggt att prata med, för att sedan långsamt låta en ny person delta.

I vissa fall används läkemedelsbehandling för äldre barn med svårare former av ångest.

Positiv förstärkning är ett annat verktyg inom terapin för att uppmuntra barnet till önskat beteende (t.ex. med en leksak, fika eller klistermärken).

Logopedi: Som nämnts tidigare är selektiv mutism inte en talstörning. Det är dock möjligt för ett barn att ha en språk- och talstörning utöver sin selektiva mutism, och i så fall behöver barnet få logopedi.

Några böcker om selektiv mutism

• Helping Your Child with Selective Mutism: Practical Steps to Overcome a Fear of Speaking av Angela E. McHolm, Charles E. Cunningham och Melanie K. Vanier
• Maya’s Voice Book av Wen-Wen Cheng
• Overcoming Selective Mutism: The Parent’s Field Guide av Aimee Kotrba och Shari J. Saffer

Om du misstänker att ditt barn har selektiv mutism är tidiga insatser oerhört viktiga. Kontakta en psykolog eller en logoped för att avgöra hur ni bäst går vidare. Att agera så tidigt som möjligt kan hjälpa ditt barn att övervinna sina utmaningar.