Autismspektrumtillstånd (AST): Den kompletta guiden

Begreppet autism betyder inte längre vad det en gång gjorde. Ordet ”autism” användes ursprungligen 1911 av den tyske psykiatern Eugen Bleuler för att beskriva en rad svåra schizofrenisymtom. Denna missuppfattning levde kvar ända till 1960-talet då barnpsykologi blev en vetenskap.

Guide till autismspektrumtillstånd:

• Några vanliga myter om AST är:
• Att känna igen tidiga tecken på autismspektrumtillstånd
• Tidiga tecken på autism
• Utvecklingsmässig regression
• Att ställa diagnosen AST
• Orsakerna till autism
• Autism och ärftlighet
• AST och hyperemesis gravidarum
• Autismbehandling och verktyg
• Floortime-lekterapi
• Mål för åtgärdsprogram vid autism
• Videomodellering och autism
• Autism och tal
• AST och talförsening
• Icke-verbal autism
• • Sätt att uppmuntra talutvecklingen hemma
• PECS och autism
• Hur du anpassar PECS för ditt barn
• Stimmande beteende
• Oralt stimmande
• Sensoriska svårigheter
• Synestesi och autism
• Matovilja och autism
• Resurser, böcker och tidskrifter om autism för föräldrar

Idag kallas tillståndet för autismspektrumtillstånd (AST). Det används för att beskriva en komplex neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar kommunikation och sociala färdigheter, och som först visar sig i barndomen. När vi pratar om AST är det viktigt att skilja myter från fakta.

Välkommen till vår serie med kompletta guider som samlar blogginlägg kring viktiga ämnen som vi fördjupar oss i här på bloggen. Den här guiden handlar om vad föräldrar behöver veta om autismspektrumtillstånd (AST). Du kan ladda ner hela guiden som e-bok här:

Några vanliga myter om AST är:

Autism går att bota.

• Fakta: Autism går inte att bota. Det är ett livslångt neuropsykiatriskt funktionssätt.

Personer med autism kan inte leva ett självständigt och framgångsrikt liv.

• Fakta: Personer med autism kan leva fulla, lyckliga och framgångsrika liv med hjälp av logopedi och arbetsterapi.

Autism orsakas av dåligt föräldraskap.

• Fakta: Det finns ingen enskild känd orsak till autism. Forskning tyder på att autism uppstår redan före födseln.

Personer med autism pratar inte.

• Fakta: Autism är komplext. Vissa utvecklar talet helt normalt, medan andra kommunicerar med en kombination av ord, gester och kommunikationshjälpmedel.

Dessa vanliga missuppfattningar visar verkligen hur stort behovet av medvetenhet och kunskap är. Därför uppmärksammas autism lite extra i april under World Autism Month. För att bättre förstå detta tillstånd behöver föräldrar veta hur man känner igen det, då det drabbar ungefär 1 av 110 barn.

Att känna igen tidiga tecken på autismspektrumtillstånd

Autism är ett komplext tillstånd där inga barn eller vuxna uppvisar exakt samma tecken och symtom. Det påverkar också olika delar av en persons liv. Medan ett område kan vara kraftigt påverkat, kanske ett annat område inte visar några tecken alls. Till exempel: Ett barn kan ha stora sensoriska svårigheter, men ändå kunna föra en fram-och-tillbaka-konversation.

Tidiga tecken på autism

https://www.youtube.com/watch?v=z7NeBs5wNOA

Socialt

• Kan inte självreglera sina känslor
• Svårt att anpassa sig till nya miljöer
• Kan bara fokusera på en sak i taget
• Svarar inte korrekt på frågor eller svarar inte alls
• Kan inte föra en fram-och-tillbaka-konversation
• Svårt att relatera till andra

Språk

• Förlust av tidigare förvärvat språk runt tre års ålder
• Första orden är substantiv (föremål) istället för egennamn (namn) och verb (handlingar)
• Icke-kommunikativa gester och uttryck är försenade under det första året (som att vinka hejdå eller peka)
• Upprepar ord direkt efter att ha hört dem. Även känt som ”ekolali”. Fördröjd ekolali förekommer också, då barnet upprepar ord som hörts timmar, dagar eller veckor tidigare.
• Begränsad ögonkontakt med andra
• Talet kan låta monotont eller robotaktigt och orden flyter inte ihop naturligt
• Förstår inte sociala kommunikationsnormer, som röstvolym eller att inte prata i mun på andra
• Svårt att förstå humor eller sarkasm
• Har ett starkt behov av struktur och förutsägbarhet
• Visar liten eller ingen rädsla
• Oförmögen att planera eller organisera uppgifter
• Svaga problemlösningsförmågor
• Använder inte leksaker på ett ändamålsenligt eller avsett sätt
• Repetitiv lek

Beteende och känsloreglering

• Klarar inte av förändringar i rutiner
• Svårt att tillämpa inlärda färdigheter
• Använder föremål annorlunda eller fäster sig extremt vid vissa föremål eller leksaker
• Stimmande beteende (gungar, tuggar, viftar med händerna)
• Ovanliga sätt att uttrycka känslor på (aggressivt beteende, sammanbrott/meltdowns, utbrott, rymmer)
• Repetitiva och strikta mönster i lek, intressen och beteende
• Har svårt att självreglera

Sensorik och ätande

• Överreagerar eller underreagerar på sinnesintryck som ljus, ljud och sociala situationer
• Leker för sig själv
• Mycket kräsen med maten på grund av sensoriska svårigheter
• Föredrar ett mycket begränsat antal maträtter

Utvecklingsmässig regression

Utvecklingsmässig regression sker när ett barn förlorar en färdighet som det tidigare lärt sig. Ett pottränat barn börjar kissa på sig igen. Ett pratsamt barn återgår till att jollra eller använda påhittade ord. För många barn är en regression bara tillfällig och kan vara resultatet av att de håller på att bemästra en ny färdighet eller en stor livsförändring.

Utvecklingsmässig regression sker när ett barn förlorar en tidigare inlärd färdighet.

Men för vissa barn beror regressionen på att autismsymtomen börjar visa sig. Under det första året utvecklas många barn som senare får en autismdiagnos helt typiskt. Det är fullt möjligt för ett barn under ett år att inte visa några tecken på autism alls. Men när barnet når två års ålder märker många föräldrar tecken som inte funnits där tidigare.

Om ett barn upplever en utvecklingsmässig regression som inte beror på ett nytt utvecklingssteg eller en stor livsförändring bör en utredning eller screening för autism genomföras.

Att ställa diagnosen AST

När ett barn visar tecken på autism eller en utvecklingsmässig regression bör en utredning för autismspektrumtillstånd (AST) göras. Vissa barn diagnostiseras med autism så tidigt som vid 18 månaders ålder. För de flesta ställs dock diagnosen efter två års ålder.

Även om barns utveckling följs noggrant på BVC vid regelbundna kontroller kan tecken på autism ändå missas. Vissa barn med högre risk för utvecklingsrelaterade avvikelser kan behöva extra uppföljning och screening.

Utredningsprocessen för autism sker ofta i tre steg.

Steg 1: Screening

Innan en fullständig utredning görs genomgår barnet en första screening eller bedömning. Detta moment tar cirka 15 minuter och innefattar samtal samt observation av barnets uppnådda och försenade milstolpar och färdigheter. För barnet är detta helt kravlöst. Allt barnet behöver göra är att leka. Läkaren eller psykologen observerar och samspelar med barnet genom lek för att se hur det talar, lär sig och beter sig.

Steg 2: Barnläkare med inriktning på utveckling

Om den första bedömningen visar behov av vidare utredning remitteras barnet till en specialist, till exempel en barnläkare eller ett barn- och ungdomsmedicinskt team. Dessa läkare är specialiserade på barns utveckling och kan identifiera en rad olika beteendemässiga och utvecklingsrelaterade svårigheter.

Specialiserade barnläkare kan också hjälpa till att:

• Ge underlag och rekommendationer för anpassningar och stöd i förskola och skola
• Skriva ut läkemedel vid behov
• Initiera medicinska utredningar
• Erbjuda långsiktig uppföljning av barnets utveckling gällande pedagogiska insatser och beteendestöd

Steg 3: Fullständig och omfattande utredning

Efter att ett barn har träffat en utvecklingspediatriker genomförs en fullständig och omfattande utredning. Det är en mer djupgående process som involverar en barnneurolog, en logoped och en barnpsykolog. Tillsammans hjälper alla dessa yrkespersoner till att avgöra om barnet har autism.

För att avgöra om ett barn uppvisar tecken på autism eller inte används fyra olika verktyg för att diagnostisera AST:

1. Autism Diagnostic Interview – Bedömer ett barn eller en vuxen inom tre huvudsakliga beteendeområden: social interaktion, kommunikation/språk samt begränsade och repetitiva intressen och beteenden.
2. Autism Diagnostic Observation Schedule (ADOS) – Undersöker social interaktion, lek, kommunikation och hur fantasifullt barnet använder olika material.
3. Childhood Autism Rating Scale (CARS) – Används endast för barn över två års ålder och ger en fördjupad bild av barnets beteende, förmågor och egenskaper.
4. Gilliam Autism Rating Scale – Lämpar sig för diagnostisering av barn över tre år och visar föräldrar, lärare och vårdpersonal hur pass omfattande svårigheterna är.

Orsakerna till autism

Även om det finns många myter om vad som orsakar autism finns det ingen enskild faktor som visat sig ligga bakom. Istället visar forskningen att autism orsakas av en kombination av flera olika faktorer.

Hittills har man identifierat sju faktorer som kopplas till att ett barn utvecklar autism.

1. Genetikens roll

Varje familj har generellt en sannolikhet på 1 på 68, eller 1,5 procents chans, att få ett barn med autism. Men eftersom familjemedlemmar delar liknande genetik har familjer som redan har ett barn med autism 20 procents högre risk att få ytterligare ett barn med autism. Den risken ökar sedan till 30 procent om familjen redan har två eller fler barn med autism.

Svenska forskare har funnit kopplingar mellan ärftlighet för psykiska och neurologiska tillstånd som ADHD, schizofreni eller depression och sannolikheten att få ett barn med autism. Resultaten visade att:

• Barn med en förälder eller ett syskon med psykiska eller neurologiska tillstånd hade 4,7 gånger högre risk.
• Barn i familjer med psykiska eller neurologiska tillstånd löpte 7,6 gånger högre risk att utveckla autism i kombination med intellektuell funktionsnedsättning.

Andra studier har visat liknande resultat, med en ökad förekomst av autism om ett syskon har adhd (attention-deficit hyperactivity disorder) eller om en förälder har depression, ångest, bipolär sjukdom eller schizofreni.

2. Förlossningskomplikationer

The American Journal of Perinatology fann att barn löpte en ökad risk att utveckla autism om de drabbades av förlossningskomplikationer. De komplikationer som visade starkast koppling till autism var bland annat:

• Preeklampsi (havandeskapsförgiftning)
• Moderkaksavlossning
• Sätesbjudning eller tvärläge
• Syrebrist under förlossningen (asfyxi)
• Navelsträngsframfall

Även om ingen enskild förlossningskomplikation avgör om ett barn kommer att få autism eller inte, visar forskning att barn som varit med om ovanstående komplikationer har en förhöjd risk att utveckla tillståndet.

3. Genetiska syndrom

Även om det är ovanligt kan genetiken spela en stor roll för risken att utveckla autism. Både Retts syndrom och Fragilt X-syndrom har visat sig medföra en högre risk för ett barn att utveckla autism.

Det bör dock påpekas att båda dessa tillstånd är extremt sällsynta och beror på genetiska mutationer.

4. Äldre föräldrar

Vissa forskningsstudier från Danmark, Israel, Sverige och Kalifornien har visat att män över 40 år löper sex gånger högre risk att få ett barn med autism. Forskare misstänker att män som får barn efter 40 års ålder själva kan bära på autistiska drag, vilket kan leda till att de etablerar relationer och skaffar barn senare i livet.

Andra studier har dock kommit fram till annorlunda resultat som kan ifrågasätta den teorin. Att ha äldre föräldrar kan inte helt avfärdas som en bidragande orsak till autism, men det betraktas fortfarande som en teori utan entydiga forskningsbevis.

5. Låg födelsevikt

Låg födelsevikt innebär att barnet väger under 2,5 kg. När ett barn föds med låg vikt och/eller för tidigt kan det hända att fostertillväxten inte varit tillräcklig för att främja en fullgod utveckling. Smittskyddsmyndigheten i USA (CDC) fann att barn födda under 2,5 kg hade 2,3 gånger högre risk för autism. Samma studie fann också att flickor med låg födelsevikt hade en trefaldigt ökad risk för autism.

6. Exponering för miljögifter

Tungmetaller och miljögifter antas av vissa vara en bidragande faktor till att autism uppstår. Men detta är bara en teori. I dagsläget finns det ingen avgörande forskning som styrker detta antagande.

The Children’s Environmental Health Center listar 10 vanliga gifter och kemikalier som misstänks kunna bidra till autism. Därför rekommenderas gravida kvinnor att begränsa sin exponering för följande 10 miljögifter:

1. Perfluorerade ämnen (PFAS)
2. Hormonstörande ämnen
3. Metylkvicksilver
4. Bly
5. Organofosfater (bekämpningsmedel)
6. PCB
7. Klorerade bekämpningsmedel
8. Bromerade flamskyddsmedel
9. Bly
10. Bilavgaser

7. Virusinfektioner

Enligt forskning från American Society for Microbiology löpte gravida kvinnor med aktiva infektioner dubbelt så stor risk att få ett barn med autism. Närmare bestämt har vissa virussjukdomar i forskningen kopplats till uppkomsten av autism.

Dessa sex virusinfektioner under graviditeten fördubblar risken för en kvinna att få ett barn med autism:

• Cytomegalovirus (CMV)
• Mässling
• Epstein-Barr-virus
• Röda hund (rubella)
• Humant herpesvirus 6 (HHV-6)
• Herpes simplex-virus typ 1 och 2

Forskningen lutar åt att det är en kombination av biologiska faktorer och miljöfaktorer som tillsammans bidrar till utvecklingen av autism. Det handlar alltså inte om en enda enskild orsak. I takt med att forskningen om orsakerna går framåt handlar det om att identifiera den specifika eller ”rätta” kombinationen av olika faktorer som direkt påverkar uppkomsten av autism.

https://www.youtube.com/watch?v=wKlMcLTqRLs

Ärftlighet vid autism

Eftersom vi vet att genetiken spelar roll i diskussionen om orsakerna till autism är det viktigt att belysa några vanliga kännetecken kring ärftlighet och en autismdiagnos.

• De som har en familjemedlem med autism löper större sannolikhet att också få diagnosen
• Pojkar får en autismdiagnos oftare än flickor
• Vaccinerade och ovaccinerade barn löper exakt samma risk att få en autismdiagnos
• Barn till äldre föräldrar tenderar att ha en ökad risk för autism
• Mycket för tidigt födda barn (före vecka 26) uppvisar en högre risk för autism

Även om det inte finns någon enskild känd orsak till autism, anser många experter som utreder och behandlar tillståndet att både genetik och miljö tillsammans spelar in. Man tror att andra gener kan påverka hur barnets hjärna utvecklas eller hur hjärncellerna kommunicerar. Det kan också vara så att specifika gener avgör hur lindriga eller uttalade symtomen blir.

Även om detta än så länge är teorier som diskuteras, är gener, arv och miljö alla centrala faktorer när man försöker förstå vad som kan orsaka autism.

Om du vill läsa mer om ärftlighetens roll kan du läsa artikeln Autism… Är det ärftligt?

AST och graviditetsillamående (Hyperemesis Gravidarum)

Förutom att undersöka genetik och miljö behöver man även titta på kopplingen mellan extremt graviditetsillamående (hyperemesis gravidarum) och autism som en tänkbar riskfaktor. Hyperemesis gravidarum innebär en extrem form av morgonillamående som kännetecknas av kraftiga kräkningar och intensivt illamående. Orsaken till svårt graviditetsillamående tros vara hormonförändringar och höga nivåer av hormonet hCG (humant koriongonadotropin) tidigt i graviditeten.

Även om den exakta orsaken till hyperemesis gravidarum fortfarande är okänd brukar symtomen visa sig mellan vecka 4 och 6. Många gravida kvinnor upplever att symtomen lättar runt vecka 14 till 20. Men 20 procent av kvinnorna behöver fortsatt vård för sitt svåra illamående under resten av graviditeten.

Hyperemesis gravidarum är mer känt som extremt graviditetsillamående. Det kännetecknas av kraftiga kräkningar och intensivt illamående.

Southern California Research and Evaluation Center fann i en nyligen genomförd studie att gravida kvinnor med hyperemesis gravidarum löpte 53 procent högre sannolikhet att få ett barn som diagnostiseras med autismspektrumtillstånd. Studien visade dessutom att:

• Mödrar som diagnosticerades med hyperemesis gravidarum under första och andra trimestern hade en ökad risk att få ett barn med autism. Däremot sågs ingen ökad risk för mödrar som diagnostiserades först under tredje trimestern.
• Svårighetsgraden av hyperemesis gravidarum ökade inte risken för autism ytterligare.
• Förekomsten av hyperemesis gravidarum och autism var högre hos flickor än hos pojkar, och vanligare hos vita och latinamerikanska kvinnor än hos kvinnor från Stillahavsöarna och afroamerikanska kvinnor.
• Läkemedel för att behandla hyperemesis gravidarum hade inget samband med utvecklingen av autism.

En annan studie från 2018 gjord av Telethon Kids Institute visade att gravida kvinnor med antingen för höga eller för låga hCG-nivåer löpte ökad risk att få ett barn med autism.

Även om båda studierna fann ett samband mellan risken för autism och hyperemesis gravidarum betyder inte det att svårt graviditetsillamående orsakar autism. Det krävs mer forskning för att kunna fastställa eller utesluta vad som orsakar autism, inklusive vilken roll svårighetsgraden av illamående under graviditeten spelar.

Terapi och verktyg vid autism

När ditt barn har fått en ASD-diagnos kan det kännas överväldigande med alla läkarbesök, terapier och förändringar i hemmet. Men det bästa med autismterapi är att den inte bygger på "en storlek passar alla". En och samma terapi fungerar inte för alla barn. Därför skräddarsys de olika terapiformerna efter just ditt barns behov. Vid behandling av barn med autism brukar främst tre olika terapiformer användas.

1. Tillämpad beteendeanalys (TBA)

Denna terapiform passar bäst för barn som diagnostiserats med autism före fem års ålder. Tillämpad beteendeanalys betraktas som den "gyllene standarden" för autismbehandling eftersom den förändrar utmanande beteenden och förstärker positiva med hjälp av ett belöningssystem. En terapeut kan vilja observera och behandla barnet på förskolan, i hemmet eller på lekplatsen där de utmanande beteendena oftast uppstår.

En "naturlig miljö" används inte bara för att hantera beteenden som sammanbrott och utbrott, utan också för att med hjälp av belöningar förstärka eller lära ut fantasilek och empati. Denna terapi är fantastisk för att bemöta utmanande beteenden, men det är en intensiv terapiform som ofta kräver 20–40 timmar i veckan.

2. Relationship Development Intervention (RDI)

Denna terapi fokuserar på kritiskt tänkande, kommunikationsförmåga och sociala interaktioner med de personer som står barnet närmast. Istället för att terapin enbart fokuserar på barnet involverar RDI även barnets närmaste omgivning (föräldrar och lärare).

Föräldraengagemanget är helt avgörande i denna terapi! Du blir ditt barns terapeut. Även om det är en relativt ny metod ger RDI lovande resultat. För att ditt barn ska lyckas med RDI behöver du ha regelbunden kontakt med en handledare och ta del av ett omfattande material med instruktionsvideor och föreläsningar.

Relationship Development Intervention har sex delmål:

1. Känslomässig referens: Att lära sig av andras känslomässiga upplevelser
2. Social samordning: Att observera och styra sitt beteende för att kunna delta i sociala sammanhang
3. Deklarativt språk: Att använda icke-verbal kommunikation och språk för att visa nyfikenhet, underlätta interaktion, dela tankar och känslor samt samordna handlingar med andra
4. Flexibelt tänkande: Att anpassa sig och ändra planer när situationer förändras
5. Relationell informationsbearbetning: Att lösa problem utan självklara svar och hantera situationer där det inte finns något givet "rätt eller fel"
6. Framförhållning och eftertanke: Att reflektera över tidigare erfarenheter och förutse framtida möjligheter i situationer utifrån dessa erfarenheter

3. Sensorisk integrationsterapi

Sensorisk integrationsterapi handlar helt om att minska sensorisk överkänslighet, oavsett om det gäller ljus, texturer, ljud eller beröring. Terapin är till största delen lekbaserad och fokuserar på de intryck som ditt barn är mest känsligt för. Om ett barn till exempel är extremt känsligt för beröring kan terapeuten interagera genom att stryka olika material mot barnets handrygg, i syfte att gradvis avtrubba känsligheten över tid. Sensorisk integration är en form av arbetsterapi och studier visar att det är en effektiv insats för barn med autism i åldrarna fyra till tolv år.

Utöver sensorisk integrationsterapi kan ditt barn även behöva logopedi. Huvudmålet med logopedi är att fokusera på kommunikation och socialt samspel. Logopeder hjälper barnet att kommunicera med hjälp av samtalsapparater, teckenspråk/TAKK, bildstöd, träning av sociala och pragmatiska färdigheter, språkljud och rim. Allt detta är grundläggande för att hjälpa barnet att utveckla både sin verbala och icke-verbala kommunikation.

Floortime-lekterapi

En annan terapiform som används av både arbetsterapeuter och logopeder är Floortime-lekterapi. Denna terapiform fokuserar på att bygga vidare på barnets styrkor genom att möta barnet på dess egen leknivå. Istället för att fokusera på att styra barnet genom en aktivitet är det barnet själv som leder alla delar av leken.

Floortime bygger på sex utvecklingssteg:

1. Självreglering och intresse för omvärlden
2. Känslomässigt tänkande
3. Känslomässiga idéer
4. Ömsesidig kommunikation
5. Komplex kommunikation
6. Närhet och relationsengagemang

För att nå dessa milstolpar interagerar terapeuten eller föräldern med barnet genom att följa vad barnet gör i en lugn miljö. Om barnet leker med bilar på golvet sätter sig terapeuten eller föräldern på golvet och leker med bilarna. Dessa lekstunder brukar vanligtvis pågå mellan två och fem timmar om dagen.

Med tiden blir interaktionerna mellan terapeuten och barnet mer avancerade. När barnet till exempel leker med en leksaksbil kan leksaksflygplan introduceras tillsammans med mer språk för att skapa en lek. Floortime uppmuntrar ditt barn att svara på frågor och interagera med terapeuten.

År 2011 upptäckte oberoende forskare i Thailand och Kanada att Floortime-lekterapi "avsevärt förbättrade den känslomässiga utvecklingen och minskade kärnsymtomen vid autism".

Läs mer om Floortime-lekterapi

Mål i åtgärdsprogram för autism

Eftersom en stor del av ditt barns träning kommer att bestå av logopedi, kanske du undrar vilka mål som sätts för språk- och kommunikationsförmåga för ett barn inom autismspektrumet. Samma mål är inte bara till för träningen hos en logoped, utan även för ditt barns åtgärdsprogram i förskolan eller skolan. Följande mål är bara exempel. Alla barn med autism har olika behov, och därför kommer målen i ditt barns åtgärdsprogram att anpassas specifikt för honom eller henne.

Delad uppmärksamhet

Delad uppmärksamhet syftar på ett barns förmåga att fokusera på flera saker samtidigt. Detta är avgörande när ditt barn börjar skolan, då barnet behöver kunna hantera flera uppgifter parallellt. Många barn med autism kämpar med delad uppmärksamhet, men åtgärdsprogrammet kan fokusera på specifika områden inom detta.

Här är några mål för delad uppmärksamhet att inkludera i åtgärdsprogrammet:

• Reagera på lärarens röst
• Visa förståelse genom både ögonkontakt och gester
• Kunna känna igen och beskriva sina egna och andras känslor

Social ömsesidighet

Social ömsesidighet är nyckeln till att samspela med andra. Det handlar om samspelet fram och tillbaka mellan två personer. Barn med autismspektrumtillstånd har ofta svårigheter med social ömsesidighet, som att ta initiativ till kontakt, svara på andras initiativ, hålla igång samtal och turtagning i verbal kommunikation.

För att hjälpa ditt barn med social ömsesidighet finns här några förslag på mål:

• Upprätthålla interaktioner
• Initiera samtal
• Hålla sig till samtalsämnet
• Uppmärksamma och försöka reparera kommunikationsmissar

Språkliga och kognitiva mål

Språk är mer än att bara tala. Det handlar om att förstå och använda språket genom både verbal och icke-verbal kommunikation. Att peka, vinka och använda ansiktsuttryck är alla exempel på icke-verbal kommunikation.

Några exempel på språkliga och kognitiva mål kan vara att:

• Använda gester
• Vända blad i en bok och peka på bilderna
• Använda ord och gester för att visa vad man vill
• Lösa problem
• Förstå händelseförlopp (ordningsföljd i sagor, bokstäver i alfabetet)
• Använda och sätta ihop ord i kreativa kombinationer

Beteendemässig och känslomässig självreglering

Det här målområdet är ofta ett av de svåraste att bemästra för barn med autism. Beteendemässig och känslomässig självreglering handlar om att förstå känslor, bearbeta dem, kommunicera hur man mår och hantera svåra känslor.

Några exempel på mål för beteendemässig och känslomässig självreglering är att:

• Be om en lugnande aktivitet när barnet blir upprört
• Uttrycka känslor
• Prata sig igenom övergångar mellan aktiviteter
• Uppfatta och förutse andras sociala beteende för att reglera sitt eget agerande

Läs mer om mål i åtgärdsprogram och autism

Videomodellering och autism

Videomodellering är en annan form av metod som fått mycket uppmärksamhet på senare tid. Den introducerades dock redan 1982 av Steinborn och Knapp, som kombinerade beteendeträning med en klassrumsmiljö för att lära barn inom autismspektrumet hur man rör sig i trafiken.

Idag anses videomodellering vara en förstahandsmetod för att lära ut sociala färdigheter och ge stöd vid talförsening vid autism. Metoden har utvecklats ytterligare tack vare vetenskapliga studier om spegelneuroner.

Spegelneuroner är sensorisk-motoriska celler i hjärnan som aktiveras när…

• En individ själv utför en handling
• Ser en annan person utföra samma handling

Dessa neuroner tros vara kopplade till sociala beteenden, särskilt empati och imitation, vilket kan förklara människans sociala kognition. För att dra nytta av spegelneuronerna används videomodellering för att träna sociala färdigheter hos barn med autism. Speech Blubs tar videomodellering ett steg längre genom att låta barn tala och visa upp beteenden och färdigheter. Allt ditt barn behöver göra är att titta på videor i Speech Blubs och härma de ord eller handlingar som de andra barnen visar.

Speech Blubs-appen och videomodellering ger ditt barn följande fördelar:

1. Självförtroende att använda härmade färdigheter och ord i vardagen
2. Snabbare inlärning genom att se andra barn utföra handlingarna
3. Bättre minne för inlärda beteenden genom roliga aktiviteter och spel

Läs mer om vetenskapen bakom spegelneuroner, videomodellering och autism

Autism och tal

En talsvårighet som påverkar 65 % av barn med autism är verbal apraxi. Även om det finns många former av apraxi påverkar verbal apraxi tungan, läpparna, munnen och käken så att det blir svårt att producera tydliga talljud. Förutom att orden kan låta otydliga kan samma ord låta olika varje gång det uttalas, vilket leder till inkonsekventa talljud. Om ett barn visar tecken på kommunikationssvårigheter kan det vara svårt att avgöra om talsvårigheterna beror på apraxi eller autism. Därför bör en bedömning göras av en logoped.

Några områden en logoped undersöker för att ställa diagnosen verbal apraxi är:

• Felaktigheter med konsonanter och vokaler – Barnet kan säga samma ord på olika sätt varje gång.
• Svårigheter att gå från ljud till ljud eller stavelse till stavelse – Detta leder till långa pauser mellan ord och svårigheter att upprepa en rad med ord.
• Ovanlig betoning på vissa delar av talet – Barnet kan betona alla stavelser i ett ord eller en mening lika mycket, vilket ger ett "monotont eller robotliknande" tal.

Andra symtom på verbal apraxi som används vid diagnos inkluderar:

• Minimalt joller som bebis
• Svårigheter att forma och säga långa ord
• Upprepade försök att uttala ett ord
• Överdriven användning av icke-verbal kommunikation
• Utelämnande av konsonanter i början eller slutet av ett ord
• Svårigheter att sätta ihop ord

Under en utredning för verbal apraxi bedömer en logoped barnets orofaciala motorik, styrka och rörelser. Detta görs genom att be barnet le, röra på tungan, svälja eller slicka på en klubba. Utredningen undersöker också barnets hörsel, förmåga att ta emot och svara på instruktioner samt verbala och icke-verbala kommunikationsfärdigheter.

För att hjälpa ditt barn med färdigheterna ovan får du här 7 talaktiviteter att börja med hemma redan idag:

1. Modellera ord med exempel

Ta ditt barns favoritleksak, håll den intill munnen och säg ordet för leksaken tydligt och långsamt. Detta hjälper barnet att se dina munrörelser.

2. Hitta sätt att förstärka eller ändra din röst

Detta är ett sätt att uppmuntra ömsesidig imitation. Använd en tom hushållsrulle eller en röstförvrängar-app för att göra olika ljud.

3. Erbjud två alternativ

Håll två föremål nära munnen, säg orden för föremålen tydligt och fråga vilket barnet vill ha. När barnet pekar eller säger ett ord för att svara upprepar du ordet för föremålet igen.

Till exempel: "Vill du ha ett äpple eller en apelsin?"

När ditt barn pekar eller säger ett ord upprepar du: "Du vill ha apelsinen."

4. Lägg till entusiasm i dina ord

Variera tonläget genom att betona ljud i början och slutet av orden. Detta håller barnets uppmärksamhet och underlättar imitation.

5. Gör ljudeffekter

Lägg till ljudeffekter när ni läser böcker eller under golvlek med leksaker.

6. Upprepa nyckelord i enkla meningar

Håll nyckelorden enkla och meningarna korta, och fokusera på att betona nyckelorden. Om ni blåser såpbubblor kan du prova nyckelord som "bubbla" eller "popp".

7. Uppmuntra imitation med sånger

Använd musik för att engagera ditt barn i att härma dina munrörelser. Sånger som "Känner du dig glad och nöjd" och "Imse vimse spindel". Kombinera sångerna med tillhörande rörelser och gester.

Läs mer om apraxi och autism

ASD och talförsening

När ett barn har en talförsening undrar föräldrar ofta om förseningen beror på autism. Även om talförsening kan vara ett tecken på autism skiljer sig symtomen vid talförsening och autism mycket åt. Om du misstänker att ditt barn har en talförsening är det viktigt att antingen fastställa eller utesluta autism som orsak till talförseningen.

En logoped kan identifiera om ditt barn har en talförsening, men kan inte diagnostisera autism. Det är enbart en barnläkare eller specialistläkare som kan ställa diagnosen autism. För att hjälpa dig att bättre förstå skillnaden mellan talförsening och autism listar vi här tecken och symtom på båda.

Tecken och symtom på autism:

• Försenat tal
• Brist på ögonkontakt eller mycket kort ögonkontakt
• Blir lätt upprörd vid små förändringar i rutinerna
• Reaktioner på vissa ljud, ljus, beröring, dofter eller smaker
• Svårigheter att förstå andras känslor
• Fokuserar på ett snävt urval av intressen eller föremål
• Ägnar sig åt repetitiva beteenden som att snurra runt eller gunga
• Reagerar inte på sitt namn vid 12 månaders ålder
• Pekar inte på föremål på avstånd vid 14 månaders ålder

Tecken och symtom på talförsening:

• Säger enkla ord tydligt eller otydligt vid 12–15 månaders ålder
• Använder inte icke-verbala gester som att peka och vinka vid 12 månaders ålder
• Föredrar gester framför ord för att kommunicera vid 18 månaders ålder
• Svårigheter att härma ljud vid 18 månaders ålder
• Förstår enkla ord vid 18 månader
• Svårigheter att förstå enkla uppmaningar
• Härmar bara tal eller handlingar, men producerar inte egna ord eller fraser vid 2 års ålder
• Säger vissa ljud eller ord upprepade gånger vid 2 års ålder
• Kan inte använda språket för att uttrycka behov vid 2 års ålder
• Kan inte följa enkla instruktioner vid 2 års ålder
• Ovanligt röstläge (hes eller nasal röst) vid 2 års ålder
• Pratar i korta meningar vid 3 års ålder
• Återberättar en händelse vid 4–5 års ålder

För mer om talförseningar, läs artikeln "Om mitt barn har en talförsening, betyder det att hen har autism?"

Icke-verbal autism

Även om det inte är en officiell diagnos inom autismspektrumet används termen icke-verbal autism för att beskriva barn som inte använder verbal kommunikation. Ungefär 40 % av barnen räknas som icke-verbala och det finns ingen känd specifik orsak till icke-verbal autism. Fördomar i samhället kopplar ofta ihop icke-verbal autism med låg intelligens. Men icke-verbal autism innebär inte brist på intelligens.

År 2015 fann Cambridge University att personer med autistiska drag är mer benägna att välja karriärer inom teknik, ingenjörskonst, naturvetenskap och matematik. Allt detta kräver hög intelligens. En annan studie visar lovande resultat för framtida verbal kommunikation hos icke-verbala barn med autism.

Icke-verbal autism används för att beskriva barn som inte använder verbal kommunikation.

Center for Autism and Related Disorders studerade journaler för barn med autism i åldrarna 8 till 17 år. Alla deltagare hade en språkförsening och var antingen icke-verbala eller talade endast enstaka ord eller fraser.

Studien visade följande positiva resultat:

1. 70 % av deltagarna talade så småningom i enkla meningar
2. 47 % av deltagarna utvecklade ett flytande tal
3. De flesta deltagare hade högre IQ än man tidigare trott
4. Repetitiva beteenden (som att gunga eller snurra) och intensiva intressen påverkade inte språkutvecklingen negativt

Läs mer information om icke-verbal autism

Sätt att stimulera språkutvecklingen hemma

Om ditt barn har icke-verbal autism är kontakt med en logoped avgörande för att stärka kommunikationen. Men det finns också enkla saker du kan göra hemma för att stödja ditt barns språkutveckling.

1. Fokusera på icke-verbal kommunikation

Lägg till icke-verbal kommunikation genom att själv vara en förebild. Öka ögonkontakten. Nicka eller skaka på huvudet när du säger ja eller nej. Peka på föremål som du pratar om. Att lära sig denna typ av icke-verbala signaler gör det lättare för ditt barn att uttrycka sina behov.

2. Korta ner dina meningar

Om ditt barn har svårt att följa instruktioner kan det bero på kort uppmärksamhetsspann och att dina meningar är för långa. Försök att fokusera på nyckelord, korta ner fraserna och använda enklare ord. Det minskar förvirringen för ditt barn.

Exempel: "Ställ dig inte på stolen!"

Korta ner frasen till: "Sitt, tack."

3. Härma beteenden

Lek med ditt barn genom att härma de ljud eller handlingar som hen gör. Imitation är en avgörande del av utvecklingen och forskning tyder på att det kan förutsäga språkutveckling. Fördelarna med imitation inkluderar att dela känslor, förstå turtagning, öka uppmärksamheten och hjälpa barnet att intressera sig för andra socialt.

4. Använd visuella hjälpmedel

Många icke-verbala barn med autism behöver visuellt stöd för att öka förståelsen och kunna uttrycka sina önskemål och behov. Det finns många appar som Speech Blubs som hjälper till med språkutvecklingen genom imitation. Ett bildbaserat kommunikationssystem som PECS är också ovärderligt för att ett icke-verbalt barn ska kunna uttrycka behov och önskemål.

5. Uppmuntra till lek och socialt samspel

Forskning visar att barn lär sig språk allra bäst genom lekfulla aktiviteter. Prova att sjunga sånger, göra turtagningslekar och busa lite försiktigt. Det allra viktigaste i lekbaserade aktiviteter är att du möter ditt barn i ögonhöjd.

6. Ge ditt barn tid att svara

Ibland är vi föräldrar lite för snabba med att svara åt våra barn, eller så ställer vi genast en följdfråga. Då får barnet kanske inte tillräckligt med tid och utrymme för att svara. Även om ett icke-verbalt barn svarar med en gest så är det fortfarande kommunikation. Med tiden kan en paus på 15–20 sekunder mellan dina frågor leda till att ditt barn faktiskt svarar.

7. Följ ditt barns intressen

Det bästa är att följa barnets egna intressen och fokusera på det barnet gör för stunden. Om ditt barn häller ut klossar på golvet kan du säga "Hälla klossar" och hänga på i leken. Det hjälper till att sätta ord på handlingen och bygger upp språket med korta fraser och kärnord.

Vill du ha fler aktiviteter för icke-verbal autism kan du läsa 7 sätt att hjälpa ditt barn med icke-verbal autism att prata

För ett föräldraperspektiv på hur man stärker talet hos ett barn med icke-verbal autism, läs 4 sätt att hjälpa ett barn med icke-verbal autism att prata

PECS och autism

PECS (Picture Exchange Communication System) är ett sätt för icke-verbala barn att kommunicera utan ord. För barn med autism och andra utvecklingsrelaterade svårigheter ger PECS en "röst" att förmedla sina behov och önskemål med. Ända sedan 1980-talet har PECS hjälpt barn och närstående som ett verktyg för att utveckla det talade språket, både på kort och lång sikt.

Forskning visar att barn förstår bilder bättre efter tre års ålder. Därför rekommenderas PECS från tre år och uppåt. Precis som med andra visuella hjälpmedel är det övergripande målet med PECS att främja det talade språket. Vissa barn tar sig igenom systemets alla sex faser och utvecklar ett verbalt språk. Andra barn fortsätter att använda bildstödet för att kommunicera grundläggande behov och önskemål.

PECS ger icke-verbala barn en "röst" för att uttrycka sina behov och önskemål.

För att PECS-systemet ska fungera måste barnet vara en "avsiktlig" kommunikatör. Det innebär att barnet visar en vilja eller ett behov av att göra sig förstått. Ett barn med avsiktlig kommunikation kan till exempel leda en vuxen i handen fram till något hen vill ha.

Så här fungerar de sex faserna i PECS:

Fas 1: Lär sig att kommunicera

I den här fasen får barnet lära sig att förmedla sina behov med hjälp av bilder, ofta med en favoritleksak som motivation. Till exempel: Om ditt barn älskar tåg använder ni en bild på ett leksakståg för att motivera barnet att byta bilden mot tåget.

Fas 2: Lär sig uthållighet och avstånd

Fas två bygger vidare på fas ett. Barnet fortsätter att byta bilder mot det hen behöver, men nu övas även avståndet. Barnet får lära sig att hämta ett bildkort från en annan plats i rummet för att uttrycka ett behov eller ett önskemål.

Fas 3: Göra val

Den här fasen handlar om att välja. Två bilder visas och barnet ska peka på eller räcka över kortet hen väljer. Detta fungerar bäst med saker som verkligen motiverar barnet.

Fas 4: Uttrycka känslor och behov

I den här fasen kombineras bilder och ord till korta meningar. Barnet sätter ihop kort som "Jag vill ha", "Jag behöver" eller "Jag känner" med en bild av det önskade föremålet eller känslan. En del barn stannar på fas fyra i PECS-systemet.

Fas 5: Besvara en fråga

Fas 5 bygger vidare på fas 4 genom att använda kort för att svara på frågor. Barnet kombinerar ett meningskort med ett bildkort för att ge sitt svar.

Fas 6: Kommentera spontant

I fas 6 utvecklas fas 5 genom att barnet även kommenterar och delar intryck kring omvärlden.

Hur du anpassar PECS för ditt barn

Alla barn är olika. Därför behöver PECS anpassas efter just ditt barns unika behov, önskemål, intressen och ogillanden. Du kan antingen köpa färdiga bildkort eller göra egna. Om du skapar egna är här några bra tips att tänka på!

Tips för att anpassa PECS för ditt barn:

• Fokusera på det viktigaste behovsområdet – Det här är bilder för sådant som ditt barn behöver allra mest hjälp med att uttrycka. Om ditt barn behöver hjälp med att säga att hen är hungrig, fokusera då på kort som handlar om mat. Till exempel bildkort med frukost, lunch och middag, eller barnets favoriträtter.
• Följ ditt barns intressen – Barnet kommer att visa mycket större intresse för PECS om det finns kort med hens favoritleksaker, favoritmat, roliga aktiviteter och liknande.
• Tecknade bilder kontra riktiga foton – PECS kan användas med antingen illustrationer eller fotografier. Det bästa sättet att ta reda på vad ditt barn föredrar är att ta fram några favoritbilder i båda varianterna. Se sedan vilket alternativ ditt barn helst använder för att kommunicera.
• Välj hur du vill visa upp och förvara PECS-korten – Hur du visar korten beror på ditt barns tålamod, förståelse och om du vill skapa ett dagsschema. Om du gör ett schema bör det sitta på en plats som är lätt att nå för barnet.

Här är några andra sätt att visa och förvara PECS-kort:

• I en samlingspärm
• Laminerade och samlade på en nyckelring
• På en schematavla med kardborreband
• I en kommunikationsbok (med kardborreband för att bygga meningar av bildkorten)

För en förälders perspektiv på att anpassa PECS, läs Anpassa ett bildbaserat kommunikationssystem (PECS) för ditt barn

Stimmande beteende

Stimmande beteende (stimming) är ett vanligt tecken på autism. Men även personer utan autism stimmar. Det kan hända vem som helst som känner sig orolig eller nervös, och kan yttra sig i att man biter på naglarna, skakar på benet, knäcker med fingrarna med mera. Även om vissa med autism gör just dessa saker, ser stimmande hos autistiska barn ofta annorlunda ut eftersom de inte kan hejda sig.

Ett barn med autism kan ha följande typer av stimmande:

• Vagga fram och tillbaka
• Fladdra med händerna
• Hoppa eller gunga upp och ned
• Snurra runt
• Gå på tå
• Blinka upprepat
• Möblera om eller ställa upp föremål på rad
• Stirra på takfläktar eller lampor
• Lukta på människor och föremål
• Slicka på eller stryka mot saker
• Upprepa ord och fraser

Det är viktigt att veta att ett barn kan ägna sig åt ett eller flera av dessa beteenden, och att de upprepas om och om igen. Även om listan ovan beskriver vanliga beteenden för autistiska barn, förekommer ibland även stimmande som kan göra fysiskt illa.

Stimmande beteenden som kan leda till fysisk skada:

• Slå sig själv eller bita
• Dunka huvudet
• Klösa eller riva sig kraftigt på huden
• Pilla på sårskorpor och sår
• Svälja små föremål

Även om vetenskapen ännu inte har ett entydigt svar på vad som orsakar stimmande vid autism, finns det flera teorier:

1. För att stimulera eller dämpa sinnesintrycken
2. Som ett sätt att hantera en ovan miljö
3. För att lugna sig själv
4. För att visa frustration
5. För att undvika aktiviteter eller krav

Även om ditt barns stimmande kan göra dig orolig, behöver beteendet inte stoppas så länge det inte hindrar inlärningen, leder till social isolering, är farligt eller skapar problem för resten av familjen. Om du känner oro finns det enkla sätt att hjälpa till att hantera det.

https://www.youtube.com/watch?v=PfEExIDkJ8U

Hur du hanterar stimmande beteende:

• Sinnesleksaker – Klämleksaker, taktila bollar, formbar lera, fidgetleksaker med mera.
• Uteslut medicinska orsaker – Vissa medicinska besvär som huvudvärk, öroninflammation och smärta kan trigga igång eller förvärra stimmandet. Rådgör med ditt barns läkare för att utesluta fysiska orsaker.
• Skapa en lugn miljö – Stimmande ökar ofta i stressiga situationer. Försök att undvika miljöer där ditt barn lätt blir överväldigat.
• Prova fysisk rörelse – Forskning visar att rörelse och motion släpper på spänningar och kan minska stimmandet. Det ger också välbehövlig stimulans för barn som behöver det som mest.
• Lär ut känsloreglering – Det här handlar om att hjälpa barnet uttrycka känslor på ett mer konstruktivt sätt, särskilt om stimmandet riskerar att leda till självskadebeteende.

Vill du läsa mer om stimmande beteenden kan du läsa Allt om stimmande hos barn med autism

För en förälders perspektiv på stimmande, läs artikeln Stimmande beteende och autism

Oralt stimmande

I likhet med de vanliga repetitiva rörelserna hos barn med autism, innebär oralt stimmande att barnet provsmakar, tuggar på och/eller sväljer föremål. Barn med oralt stimmande ses ofta ha kläder, leksaker, papper, sensoriska bollar, pennor och andra oätliga föremål i munnen.

Men vid oralt stimmande finns det potentiella faror att se upp för.

1. Små föremål kan sväljas och orsaka hälsoproblem
2. Att tugga på hårda föremål kan ge tandskador
3. Föremål kan orsaka kvävning

Om ditt barn är en "tuggare" finns det sätt att hantera och ta bort potentiella tuggfaror.

• Inspektera vardagsföremål ofta – Kontrollera leksaker, böcker och kläder regelbundet efter saknade delar eller spår av tuggande.
• Erbjud tuggvänliga mellanmål – För att tillgodose orala sensoriska behov på ett hälsosamt sätt kan du erbjuda tuggiga mellanmål som frukostflingor, granola, popcorn, lins- eller rotfruktschips, morötter, selleri, äpplen, torkad frukt och fruktbitar.
• Prova tuggsmycken – Armband, halsband och penntoppar tillverkade specifikt för barn med orala sensoriska behov.
• Avled beteendet – Om ditt barn börjar tugga på något det inte borde, avled tuggbeteendet mot ett "säkert" föremål som sensoriska bollar eller tuggsmycken.
• Erbjud dryck med sugrör – Att dricka med sugrör kan hjälpa till att tillgodose det orala sensoriska behovet som ditt barn söker.

Om du vill veta mer om oralt stimmande kan du läsa artikeln 5 Management Tips For Oral Stimming

Sensoriska svårigheter

Barn med autism visar ofta tecken på sensorisk integrationsstörning (sensory processing disorder). Inom detta finns det två typer: sensoriskt undvikande (hypersensitiv) och sensoriskt sökande (hyposensitiv). Oavsett om ditt barn är sensoriskt sökande eller sensoriskt undvikande visar de olika typerna olika symptom. Men barn kan också uppvisa tecken på båda.

Ett barn som är sensoriskt undvikande har svårt att bearbeta intryck från omgivningen och blir lätt överväldigat, vilket gör att det är överkänsligt för sin miljö. Ett sensoriskt sökande barn blir understimulerat av sin miljö, vilket leder till att barnet aktivt söker efter sensorisk stimulans.

Symptom på sensoriskt undvikande:

• Blir distraherad av bakgrundsljud (som andra oftast inte märker)
• Undviker beröring (kramar och kel)
• Verkar klumpig (stöter emot saker)
• Har svårt att tolerera höga ljud
• Blir lätt skrämd av plötsliga, höga ljud
• Mycket kräsen med kläder
• Undviker folksamlingar på grund av höga ljud eller risken att bli vidrörd

Symptom på sensoriskt sökande:

• Hög smärttröskel
• Tuggar på oätliga föremål (oralt stimmande)
• Står för nära andra
• Hoppar, springer och kraschar in i saker
• Förstår inte sin egen styrka
• Gör höga ljud
• Stimmande beteende (vaggar, snurrar)
• Utforskar världen genom känseln

Synestesi och autism

Synestesi är ett sällsynt tillstånd som drabbar cirka 1 % av befolkningen. Det är ett neurologiskt tillstånd där ett sinne samtidigt uppfattas genom ett eller flera andra sinnen. Även om många föds med tillståndet är det också möjligt att utveckla synestesi senare i livet. Tidig forskning tyder på att synestesi kan vara genetiskt ärftligt.

Personer med synestesi kan till exempel...

• Se ordet "flygplan" som mintgrönt
• Föreställa sig en skyskrapa och känna smaken av blåbär
• Läsa siffran två och se rött

https://www.youtube.com/watch?v=88s6guf9egs

Även om det inte finns något specifikt sätt att diagnostisera synestesi på, har läkaren och den ledande synestesiforskaren Richard Cytowic tagit fram särskilda riktlinjer för läkare för att avgöra om ett barn har synestesi.

Riktlinjer för att diagnostisera synestesi:

• Ofrivilligt – Upplevelserna sker inte genom medveten tanke, de bara uppstår.
• Projicerat – Istället för att se saker som en färg i sitt "inre öga", ser personen färgen utanför sin egen kropp.
• Beständigt och generiskt – Upplevelserna måste vara desamma varje gång. Till exempel, när någon hör en viss låt smakar det choklad.
• Minnesvärt – Den synestetiska upplevelsen minns starkare än det ursprungliga intrycket. Om någon till exempel associerar namnet "Laura" med färgen lila, kommer personen att minnas lila och inte namnet "Laura".

Forskning pekar nu på ett samband mellan autism och synestesi. Individer med autism och synestesi rapporterar högre nivåer av sensorisk känslighet. Vidare forskning visar också att synestesi tenderar att förekomma hos personer med autism som har särskilda förmågor inom minne, konst, matematik och hög intelligens.

Även om synestesi inte medför några problem för barnet, är det bra att få det diagnostiserat om du misstänker att ditt barn har det – på så sätt förstår du bättre hur ditt barn upplever världen vid sidan av sin autism.

För mer information om detta tillstånd, läs artikeln Is There A Link Between Synesthesia And Autism?

Matovilja och autism

Att vara kräsen med maten är vanligt bland barn. Men för barn med autism kan kräsenhet övergå i ren matovilja. Forskningsstudier har visat att barn med autism löper fem gånger högre risk att ha ett starkt begränsat urval av mat, fler utbrott vid måltider och ett mer ritualiserat ätande. Autism Parenting Magazine rapporterar att barn med autism ofta begränsar sina matalternativ till färre än fem olika livsmedel.

Även om den exakta orsaken till matovilja och autism är okänd, misstänker man att sensoriska problem kopplade till maten är orsaken. Färgstark mat kan leda till sensorisk överbelastning, vilket kan göra att specifika livsmedel som exempelvis paprika undviks helt. Texturen på vissa livsmedel kan också leda till motvilja. Ett barn kan till exempel undvika pasta för att det ogillar känslan av våta nudlar.

Matovilja är en stor utmaning för föräldrar till ett barn med autism. Även om ditt barn är extremt kräset med vad det äter finns det saker du kan göra för att hjälpa till att introducera nya livsmedel och bredda matutbudet.

5 tips för att introducera ny mat

1. Pressa inte

Försök inte tvinga ditt barn att "äta upp allt på tallriken". Det kommer bara att leda till ännu större matovilja. Lägg i stället bara den nya maten på tallriken varje gång och låt barnet själv avgöra om det vill smaka eller inte.

2. Blanda inte ihop maten

Mat som är sammanblandad kan leda till en sensorisk överbelastning. Denna sensoriska överbelastning resulterar ofta i matovilja och utbrott vid måltiderna. Håll därför varje råvara separat. Om ni till exempel serverar pasta med broccoli, ost och kyckling, lägg varje ingrediens för sig. Försök inte att "gömma" ingredienser i hopp om att ditt barn inte ska märka det.

3. Kombinera nya och gamla favoriter

Kombinera alltid en ny maträtt med någon av ditt barns favoriter. Om du vill introducera gröna bönor kan du servera dem tillsammans med barnets favoriträtt, som till exempel kycklingnuggets. Detta ger barnet valet att smaka på bönorna eller inte, samtidigt som du säkerställer att det faktiskt får i sig något under måltiden.

4. Ät samma nya mat själv

Barn med autism lär sig bäst visuellt. Visa ditt barn att den nya maten är god genom att äta den själv. Med tiden ser ditt barn den nya maten ätas om och om igen, vilket kan göra att barnet själv börjar våga smaka.

5. Låt barnet utforska

Istället för att hindra ditt barn från att leka med maten – uppmuntra det! För barn med sensoriska svårigheter är leken nyckeln till att introducera nya livsmedel. Låt ditt barn smaka, lukta och känna på maten för att vänja sig vid den.

Läs mer om matovilja och autism

Resurser, böcker och tidskrifter om autism för föräldrar

Autism Parenting Magazine

Den ledande resursen för föräldrar till barn med autism, Autism Parenting Magazine, inkluderade oss nyligen i sin sektion Helpful Links! Att få ett erkännande från denna framstående auktoritet kring hur man som förälder inte bara överlever utan också blomstrar med barn inom autismspektrumet är verkligen en stor ära. För ännu mer information om var du kan hitta resurser för att hantera denna utmanande diagnos, se även Autism Resources for Parents – The Ultimate New Guide.

GRATIS professionella PECS-kort och bilder

Professionella, utskriftsvänliga och anpassningsbara PECS-kort.

National Autism Resources

Hitta resurser för sensoriska produkter och klassrumsmiljöer.

Autism Speaks

En ledande aktör för all information kopplad till autism.

Sammanfattning

Autismspektrumtillstånd är en komplex diagnos. Det finns ingen enskild specifik orsak och varje barn uppvisar mycket olika symtom och svårighetsgrader. Detta gör föräldraskapet till ett barn med autism till en utmaning.

Barn med autism behöver extra tid för att utvecklas i sin egen takt med hjälp av läkare, behandlingar, verktyg och en kärleksfull och tålmodig förälder som du! Om du misstänker att ditt barn kan ha autism är en tidig diagnos avgörande. Ju tidigare tecken och symtom på autism upptäcks och diagnostiseras, desto snabbare kan ditt barn få det stöd som behövs för att blomstra och nå sin fulla potential!