Ska jag muta mina barn?: Allt om belöningar till barn

I den här artikeln

• Experimentet
• Belöna barn för sådant de inte vill göra självmant
• Belöningar bör baseras på ansträngning, inte resultat
• Belöningens värde spelar roll
• Barnet måste få välja

Eftersom jag tänker mycket på det här får jag ofta frågan från föräldrar – särskilt föräldrar till yngre barn med särskilda behov: ”Bör föräldrar muta sina barn?” Svaret är: ja, det kan man faktiskt göra. Att belöna barn är i själva verket ett oerhört viktigt verktyg för att bygga nya färdigheter – när det används på rätt sätt. Och barn älskar det! Så hur fick belöningar egentligen ett så dåligt rykte?

”Mamma har ett viktigt samtal i 1 timme, okej, så du får spela på din iPad om du håller dig utanför rummet – är vi överens?”

Experimentet

Allt började år 1971 med ett experiment på studenter vid Stanford University, lett av professor Edward Deci. Han lät 24 studenter lösa ett pussel på 13 minuter.

Dag ett gällde följande: om de inte blev klara löste han pusslet åt dem – vilket gav dem en inre motivation att inte vilja få det löst åt sig. Dag 2 betalade han hälften av dem 1 dollar för varje löst pussel. Den dagen visade det sig att studenterna som fick betalt ansträngde sig mer och löste fler pussel. Dag 3 betalade han ingen av dem. Den här gången upptäckte han att de som fått betalt dag 2 inte ansträngde sig lika mycket dag 3.

Han drog därför slutsatsen att den yttre motivationen (pengarna) verkade minska den inre motivationen.

Senare fann forskare faktiskt ingen statistiskt signifikant skillnad i ansträngning mellan dag 2 och dag 3. Dessutom upptäckte forskarna att studenterna redan tyckte om att lägga pusslet – de hade redan den inre motivationen – så belöningar var onödiga. Varför skulle man belöna barn om de redan tycker om att göra uppgiften?

Belöna barn för sådant de inte vill göra självmant

Här är alltså regel nr 1 för att använda belöningar på rätt sätt: belöna barn för sådant de inte vill göra självmant – som att bryta dåliga vanor eller bygga upp nya.

Det finns otaliga studier om hur effektiva belöningar är när det gäller att bryta dåliga vanor – från rökavvänjning hos gravida till att skapa nya vanor som att börja träna. När ett barn inte redan har en inre motivation för ett beteende är belöningar viktiga.

Belöningar bör baseras på ansträngning, inte resultat

Regel nr 2 är att belöningar bör baseras på ansträngning och inte på slutresultatet. Till exempel blir en elev som ofta får underkänt i skolan förmodligen inte motiverad av en belöning för att få högsta betyg – det känns inte realistiskt. Men om belöningen kopplas till att plugga 30 minuter extra kan eleven bygga upp studievantor som förbättrar betygen. När barnet väl har utvecklat den färdigheten slutar du belöna den och går vidare till en annan färdighet som behöver en extra knuff.

Belöningens värde spelar roll

Regel nr 3 är att själva belöningen spelar roll. Tänk om din chef sa att du måste jobba 30 timmar övertid den här veckan, men att alla får en graverad penna på fredag. Belöningar måste ha ett faktiskt värde för att skapa ett värde. Om det handlar om ett lönetillägg eller motsvarande ledighet längre fram är det en meningsfull belöning – en penna lär knappast motivera.

Barnet måste få välja

Slutligen har vi regel nr 4 – och förmodligen den allra viktigaste: Autonomi måste vara en del av processen. Barnet måste få välja. De behöver få ett val kring vad de ska arbeta med och hur, eller till och med vad belöningen ska bli.

Så om ditt barn har svårt med betygen och du vill motivera hen att kämpa mer i skolan, låt hen själv bestämma hur länge och hur många dagar hen ska plugga extra, samt vad belöningen blir när målen uppnås. Utan självbestämmande gör vi belöningsbaserad färdighetsträning till en ren byteshandel – mer som mutor – och det gynnar knappast våra barn i längden.

Kom ihåg att idéer till belöningar för barn finns överallt. Vi vuxna köper presenter till oss själva, unnar oss en ledig kväll eller andra förmåner när vi har ansträngt oss med sådant vi helst hade sluppit. Vi använder yttre motivation för att utveckla en färdighet eller vana – och allteftersom färdigheten tränas upp utvecklar vi en inre motivation att bli bättre eller öva mer utan yttre belöningar.

Så, kära föräldrar, tveka inte att använda ett belöningssystem. Fokusera bara på positiva beteenden, att bygga färdigheter med självbestämmande, och ändra hur ni formulerar era incitament.

”Under den kommande timmen medan mamma sitter i telefon kan du antingen spela ett mattespel eller läsa en bok. Om du gör det får du bestämma vad vi ska äta till middag.”