Auditiv processningsstörning

Enligt Geffners och Kesslers översikt handlar auditiv processningsstörning (APD) om ”vad hjärnan gör med det som öronen hör”.

Ett exempel: en gammal mormor satt och drack en kopp kaffe tillsammans med sitt lilla barnbarn. När hon kom till botten av koppen hittade hon en liten grön leksakssoldat där. Hon tittade på barnbarnet, som log och sa: ”Titta, mormor, precis som på tv – det bästa med att vakna är soldater i koppen.”

Hörseln är en mycket komplex process. Det är häpnadsväckande vad våra öron och hjärnor gör för att höra och bearbeta information på så kort tid. Vi använder hörseln för att kommunicera, lära oss och samspela med de olika miljöer vi möter.

Forskning visar att hörseln, särskilt hos barn, är avgörande för språkutveckling och lärande. Undervisning som kräver att barnet tar in information via hörseln utgör 75–80 % av all undervisning i klassrummet. Det betyder att traditionell undervisning förutsätter att alla barn kan höra, fokusera på och förstå lärarens röst.

Under årens lopp har auditiv processningsstörning (APD) blivit en allt mer ”populär” diagnos. Tyvärr råder det oklarhet kring hur APD diagnostiseras och behandlas. Ett av de första missförstånden gäller förkortningen – om man ska säga central auditiv processningsstörning (CAPD) eller APD. Båda förkortningarna beskriver samma störning och används omväxlande.

Vad är APD?

Katz, Stecker och Henderson (1992) beskrev auditiv processningsstörning som ”vad vi gör med det vi hör”. Det handlar om hjärnans förmåga att bearbeta inkommande ljudsignaler. När information når hjärnan analyserar den ljudets frekvens, intensitet och tidsmässiga egenskaper. När ett barn får diagnosen APD betyder det att hjärnan har svårt att tolka just dessa egenskaper.

Vi använder sex auditiva förmågor för att bearbeta ljudinformation, vilka identifierades av en arbetsgrupp inom ASHA (American Speech and Hearing Association) (1996):

1. Ljudlokalisering/lateralisering: förmågan att avgöra varifrån ett ljud kommer.
2. Auditiv diskriminering: förmågan att höra skillnad mellan liknande ljud.
3. Auditiv mönsterigenkänning: förmågan att höra skillnad på höga och låga toner samt mönster.
4. Försämrad förmåga vid konkurrerande ljudsignaler: svårt att lyssna när det finns bakgrundsljud (t.ex. att höra vad som sägs vid bordet på en restaurang).
5. Försämrad hörförmåga vid otydliga ljudsignaler: svårt att lyssna i mindre idealiska miljöer (t.ex. klassrum).
6. Tidsmässiga aspekter av hörseln: tidsuppfattning av ljudinformation.

Auditiv processningsstörning är inte en hörselnedsättning och kan inte upptäckas med ett vanligt hörseltest (”räck upp handen när du hör pipet”). Störningen förekommer hos 3–5 % av alla barn i skolåldern. Pojkar drabbas dubbelt så ofta som flickor.

Förmågor som påverkas

Den auditiva processningen påverkar barnets förmåga att höra och förstå ord tydligt. Det kan också påverka barnets expressiva och impressiva språkförmåga, minne, uppmärksamhet och kognition.

Om den auditiva processningen är påverkad kan barnet till exempel höra ordet ”katt” som ”kant”. Det påverkar med största sannolikhet barnets förmåga att lära sig vad ord betyder. Ett barn måste vara 6–7 år för att en tillförlitlig diagnos av auditiv processningsstörning ska kunna ställas. Audionomer kan dock redan från fyra års ålder använda vissa screeningverktyg som kan visa om ett barn ligger ”i riskzonen” för att utveckla APD.

Tecken och symtom på APD

Barn med APD visar beteendemönster som först märks i deras förmåga att lyssna. Dessa svårigheter kan också tyda på andra problem, som inlärningssvårigheter, språkstörningar, uppmärksamhetsstörning och andra utvecklingsförseningar. Ett barn med auditiv processningsstörning kan ha följande svårigheter:

• Svårigheter med läsning och stavning,
• Att komma ihåg mer än en instruktion i taget,
• Känslighet för höga ljud,
• Långsam eller fördröjd respons snarare än ingen respons alls,
• Att behålla fokus i miljöer med bakgrundsljud,
• Att förstå humor eller sarkasm som uttrycks genom tonfallet,
• Att förstå personer med brytning eller som pratar snabbt,
• Att uppfatta riktningen som ett ljud kommer ifrån.

Hur utreds auditiv processningsstörning?

En audionom (hörselspecialist) är den enda yrkesgrupp som kan ställa diagnosen auditiv processningsstörning. Tyvärr har inte alla audionomer resurser eller utbildning för att utreda APD, så det är viktigt att du kontrollerar detta när du bokar tid. Audionomen kan ställa diagnosen med hjälp av olika testmaterial som undersöker barnets kognition, uppmärksamhet, minne, familjesituation, skolgång med mera.

Varför göra en utredning?

1. För att ta reda på om en störning finns och i så fall hur allvarlig den är. Det hjälper barnet både i skolan och hemma. Om det är en tonåring som utreds är den här informationen avgörande för att hjälpa hen att förstå varför hen har svårigheter och varför vissa anpassningar görs.
2. För att utesluta störningen som en bidragande orsak till barnets svårigheter. Om utredningen inte leder till en APD-diagnos är det viktigt att familjen får rekommendationer om hur de kan gå vidare för att hitta rätt diagnos.

Behandling av auditiv processningsstörning

Varje barn är unikt, vilket innebär att varje barns behandlingsplan för APD också ser olika ut. En yrkesperson som bör ingå i behandlingsplanen är en logoped. Det kan ske via skolan eller hos en privat vårdgivare.

I många amerikanska delstater räknas APD inte som ett tillstånd som ger rätt till formellt stöd i klassrummet, vilket innebär att barnet inte kvalificerar sig för en 504-plan eller IEP. Däremot kan barnet hamna under paraplybegreppet ”kommunikationsnedsättning”, vilket ger tid hos skolans logoped. Sessionerna är vanligtvis 30–40 minuter och räcker kanske inte för alla elever. Vissa barn kan behöva mer intensiv, individuellt anpassad logopedi hos en privat logoped.