Coronaviruset är ingen tävling och du misslyckas inte som mamma

Jag ska vara ärlig och säga att så fort det här hände, såg jag alla dessa mammor som lade upp färgkodade scheman för sina småbarn att följa, och min omedelbara tanke var: Herregud. Jag är den sortens förälder som aldrig skulle kunna hålla mig till ett sådant schema eftersom jag gillar spontanitet och att leva i nuet. Jag är också föräldern som har enorm ångest över att se till att mina barn hänger med i den kognitiva utvecklingen. 

Press? 

Jag vet inte vems idé det var att lägga all denna press på föräldrar, men fy vad det suger. Jag pratar med några av mina mammavänner som känner att de nästan varje dag bara misslyckas. De ser barn som njuter av alla dessa roliga färgkodade aktiviteter, äter gemensamma familjemiddagar, har sagostunder och godnattpussar med barn som går och lägger sig direkt när man säger till. Sedan myser de med sina män och hittar tillbaka till varandra eftersom det inte finns någon sport på tv som stjäl uppmärksamheten. 

Men kan vi bara vara ärliga i en sekund? Någonstans mellan de vackert arrangerade bilderna och ”jag skänker bort mitt barn”-memesen finns sanningen. VI ÄR ALLA I DET HÄR TILLSAMMANS. ❤️

Det är på samma gång både lättare och svårare än vi trodde att det skulle vara. De flesta av oss upplever små vinster och stora bakslag varje enskild timme. De flesta av oss har ett barn eller två som hänger med på noterna och minst ett som vägrar att samarbeta. 

De flesta av oss har stunder av närhet och gemenskap som vi aldrig kommer att glömma, blandade med stunder av ilska som vi önskar att vi kunde ta tillbaka. De flesta av oss är bättre föräldrar än vi någonsin trodde var möjligt ungefär halva tiden, och tillbringar den andra halvan med att undra hur en timmes skärmtid så snabbt förvandlades till tre. 

Och låt oss sedan lägga till att jobba hemifrån i den ekvationen. Hur hinner vi med allt? Lägger vi tillräckligt med energi och tid på rätt saker? Just det – vi måste också städa hemma och laga mat och mellanmål till familjen. 

Vi är mammor

Jag vet inte hur det är med er, men vissa morgnar vaknar jag med sådana kortsiktiga mål i sikte:

Som mammor tar vi varje morgon på oss det där glada ansiktet, det lugna yttre och den där ”det ordnar sig”-attityden, även om vi är otroligt oroliga och osäkra. Vi gör det bästa av situationen och vi njuter verkligen av stunderna, men vi oroar oss också för jobb och pengar, skola och framtiden, samtidigt som vi jonglerar familjeliv och hemarbete. Vi är osäkra på hur vi ska navigera genom detta nya kapitel eller hur de här månaderna kanske kommer att förändra våra liv för alltid. Kommer våra barn att bli nervösa varje gång någon hostar eller nyser framför dem? Kommer VI att bli nervösa varje gång det händer oss? 

Vi vill vilja sakta ner och göra förändringar, men vi gillade på sätt och vis det där enkla, stressiga livet som nu känns så avlägset. Känslan av att vi inte räcker till, att vi aldrig kommer att räcka till, visar återigen sitt fula tryne när vi ser alla fantastiska gratiserbjudanden vi inte utnyttjar och det halvdana skolarbetet som bara är delvis klart. Och herregud, vad vi saknar hela vår ”by”. Vi hade precis vant oss vid att låta andra hjälpa till att fylla våra luckor, och nu är de plötsligt borta.

Allt är okej

Det jag vill att ni alla ska komma ihåg är att det är okej. Om ditt barn fick mer skärmtid än vanligt i dag kommer det inte att ta skada av det. Vi har alla sådana dagar. Om du behöver en minut, en timme eller till och med en hel dag för dig själv, så är det också helt okej. Det vet jag att jag behöver. Jag måste träna 45 minuter om dagen och få lite egentid för att orka vara en bra mamma. Jag blir mer tålmodig, omtänksam och förstående när jag får den tiden. KÄNN INTE DÅLIGT SAMVETE FÖR DET!

https://www.instagram.com/p/B-7H5U1D4w-

Vi behöver inte alla känna likadant för att vara bra föräldrar. Coronaviruset är ingen tävling i vem som älskar mammarollen eller sina barn mest. Det är inget lopp om att vara den mest strukturerade och produktiva, eller den coolaste och mest avslappnade föräldern. Det är ingen tävling i vem som undervisar bäst eller vem som kan kasta allt överbord utan dåligt samvete.

Så sluta jämföra dig, sluta skamma dig själv, sluta oroa dig och börja klappa dig själv på axeln för att du navigerar genom det okända med stil och kanske lite för mycket choklad. Dina barn ser dig växa, ta ansvar och älska gränslöst; tänk vilken tur de har! Jag vill att du ska börja känna glädje över de små framstegen och börja göra mer av det som gör dig lycklig i föräldraskapet.