Döm inte mig eller mitt barn med särskilda behov

Tyvärr är vår värld full av människor som inte är accepterande, som dömer, fäller kommentarer och helt enkelt är oförskämda när de ser ett barn bete sig på ett visst sätt offentligt. Förutom att skicka dem på en kurs i folkvett finns det inte mycket vi kan göra för att ändra deras reaktioner på barn med särskilda behov.

Jag säger alltid till mina klienters familjer att även om vi inte kan ändra hur andra reagerar, så kan vi välja hur vi själva reagerar i de situationerna. Sanningen är att om man inte själv har ett barn med särskilda behov har man ingen aning om hur man skulle reagera, eller hur svårt det faktiskt är att hantera andras reaktioner.

Bakgrund

För att förstå varför människor inte förstår ”särskilda behov” behöver du först veta att definitionen av ”särskilda behov” kan skilja sig åt. Om människor inte får tydlig information förstår de helt enkelt inte, och då vet de oftast inte heller hur de ska bete sig i närheten av ett barn med särskilda behov.

Begreppet faller ofta under definitionen av funktionsnedsättning, som i den amerikanska lagen Americans with Disabilities Act. Ordboken Merriam Webster Dictionary definierar särskilda behov som ”någon av olika svårigheter (såsom en fysisk, känslomässig, beteendemässig eller inlärningsmässig funktionsnedsättning) som gör att en individ behöver ytterligare eller specialiserade insatser eller anpassningar (till exempel i skolan eller på fritiden)”. Denna mycket allmänna definition beskriver knappt ens de olika typerna av behov barn kan ha, eller vad specialpedagogik faktiskt kan omfatta.

Ju mer ni övar, desto mer fastnar det!

Prova appen Speech Blubs för roliga och engagerande logopediövningar tillsammans med ditt barn.

Gör informationsblad till din familj

Det första jag brukar rekommendera är att dela ut informationsblad till den närmaste familjen. Innan jag träffade mina svärföräldrar tror jag knappt att de visste vad en logoped faktiskt gör, och de kände inte till alla de olika typer av svårigheter som finns. Min man sa till och med att han inte trodde att autism fanns på riktigt. Efter flera samtal har han helt ändrat uppfattning och kan nu själv säga när han tror att ett barn är inom autismspektrumet.

https://www.instagram.com/p/B2R2ux5pZAc/?igshid=1vqgse2t7yx9q

Jag har flera informationsblad om olika diagnoser som jag antingen har skapat själv eller fått från konferenser jag har gått på. Så fort en familj kliver in på min mottagning ser jag till att ge dem så mycket information jag bara kan. Jag uppmuntrar dem att ta kopior och visa för sin närmaste familj, så att de kan få en bättre förståelse för de beteenden eller symtom som kan uppstå.

Hjälper detta alltid? Nej. Är det praktiskt att dela ut till främlingar? Nej. Men det är absolut värt ett försök och kan reda ut en hel del frågetecken för de närmaste.

Acceptera ditt barn med särskilda behov

De flesta familjer ber mig förklara diagnosen och vad man kan förvänta sig för släktingar som har svårt att förstå. Jag hade en familj vars barn nyligen hade fått diagnosen autismspektrumtillstånd. Pappan hade MYCKET svårt att acceptera diagnosen och behandlade sin son annorlunda på grund av den. Mamman bad pappan att följa med på logopedi så att han kunde prata med mig, i hopp om att jag skulle få honom att ”vakna upp”.

Det första jag gjorde var att be pappan titta på sessionen utifrån rummet (vi har hörlurar så att föräldrarna kan lyssna på sessionen om de vill). Jag ville att pappan skulle se sin sons positiva egenskaper (omtänksam, respektfull och smart) i stället för de negativa beteenden som uppstod i sociala sammanhang.

Döm inte det du inte känner till. Om du bryr dig, ta reda på mer om min son. Att lära känna honom är att älska honom.

Amy Stuart

Under sessionen valde pojken två actionhjältar för att leka låtsaslek. Jag bad honom namnge figurerna – det gjorde han, ”pappa” och ”Xavier”. Jag frågade varför han valde Batman som sin pappa. Han svarade: ”För att jag älskar honom.”

Det var allt som behövdes. Pappan grät efter att sessionen var slut, och mamman berättade att han hade fått en helt annan syn på sonens diagnos efter det tillfället.

Familjemedlemmar och främlingar ser ofta bara de svåra sidorna hos barn när de stimmar, skriker eller får ett ilskeutbrott. De ser inte allt det fantastiska som dessa barn gör och hur otroligt smarta de faktiskt är. När vi lyfter fram dessa positiva egenskaper i ljuset hjälper det till med acceptansen och förståelsen för diagnosen.

Ignorera dem som inte förstår

Det här är nog det enda andra rådet jag kan ge dig – ignorera det. Folk kommer att stirra, fälla kommentarer eller döma tyst, och det finns ingenting vi kan göra åt det. Fokusera på ditt barn. Gör det som behövs för att dämpa symtomen eller hjälpa barnet att slappna av. Om du är stressad eller irriterad kommer barnet att känna av det direkt.

Försök att hålla dig så lugn som möjligt i stunden. Det är lätt att dras med av sina känslor och ryta ifrån mot kvinnan som har stirrat de senaste 20 minuterna, men jag lovar dig: det kommer inte att få dig att må bättre, utan gör dig bara ännu mer stressad och frustrerad.