Hur du engagerar barn i logopedi

Barn kan tycka att det är tråkigt, ogilla logopeden, inte uppskatta uppgifterna eller komma dåligt överens med de andra i gruppen.

Jag är övertygad om att det är otroligt värdefullt och viktigt att vi som logopeder ändrar vårt tankesätt från "varför vill barnet inte delta i träningen?" till "vad kan jag göra för att anpassa miljön så att barnet faktiskt vill lära sig?". Ofta är lösningen väldigt enkel, men om ett barn inte kan berätta vad problemet är reagerar det på ett negativt sätt – till exempel genom att vägra delta eller få utbrott. 

Barn gör bara det som fungerar för dem, eller det som vi vuxna oavsiktligt har lärt dem tidigare. Om ett barn kryper in under bordet och vägrar öva, och föräldern då tar med barnet hem, lär sig barnet oavsiktligt hur man slipper undan lärandesituationer. Om ett barn har många erfarenheter av att misslyckas i lärandesituationer är det inte konstigt att det drivs av att fly från dem. Jag har haft föräldrar som frågat mig om de borde ta med barnet hem, och jag svarar alltid "nej". Jag tar hellre en tuff session (eller fyra) än att barnet inser att det kan slippa undan logopedin. 

Så om ett barn försöker fly från eller undvika lärandesituationer måste vi göra två saker.

1. Lär känna ditt barns triggers

För det första måste vi se till att barnets beteende aldrig mer leder till att det slipper undan. Hur? I början av varje kontakt med ett barn är det viktigt att vara försiktig med de krav vi ställer. Vi måste undvika att ge barnet instruktioner att göra något som vi inte är beredda på eller förmögna att vägleda det igenom. Vi måste ta reda på barnets triggers och vad som utlöser flyktbeteendet. Jag träffade ett barn som genast rusade ut ur rummet så fort jag tog fram en viss leksak. När jag gömde den leksaken slutade han att försöka fly från logopedin. 

Till att börja med tar vi reda på massor av olika saker som motiverar barnet och ger dem dessa helt förutsättningslöst. De saker som barnet tycker om eller motiveras av blir potentiella belöningar. Motivation är en avgörande del i att lära ut vilken färdighet som helst. 

Om barnet inte motiveras av någonting har vi inget att förstärka de färdigheter vi vill lära ut med. Utan positiv förstärkning lär vi inte ut något. Det kan handla om klistermärken, fina suddgummin eller att få välja något ur en skattkista. Jag försöker undvika ätbara saker som belöning!

2. Skapa en givande miljö för språkinlärning

Det andra vi måste göra om ett barn försöker fly från eller undvika lärandesituationer är att se till att vi undervisar barnet på ett sätt som gör att det kan lyckas. 

Som människor tycker vi i regel om att göra saker som vi är bra på och undviker det vi inte är så bra på. När barn har taldyspraxi ber vi dem att göra något som är väldigt svårt för dem. Ju äldre barnen blir, desto fler erfarenheter har de av att misslyckas när de försöker prata. Därför måste vi ge modeller och ledtrådar som de faktiskt klarar av att härma på ett bra sätt, och ge massor av beröm för varje försök de gör på målljudet eller rörelsen.

Vi måste också titta på föräldrarna. Du är den viktigaste personen i ditt barns liv. Vi som logopeder behöver vägleda och utbilda dig kring hur du bäst hjälper ditt barn hemma. Varje interaktion är ett tillfälle för ditt barn att lära sig, så se till att alla i barnets närhet förmedlar det ni vill att barnet ska lära sig. 

Hur svårt det än är måste alla vara konsekventa. Om logopeden ger positiv förstärkning och försöker bryta det negativa beteendet är det viktigt att samma sak sker hemma. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Om ni till exempel försöker få bort trotsutbrott vid läggdags för att barnet inte vill ligga kvar i sängen, måste ni hålla fast vid er strategi natt efter natt. Detta gäller även om barnet skriker och får ett rejält utbrott. 

Konsekvens är a och o i all typ av träning, inte bara inom logopedi. Be din logoped om tips på motivationsstrategier och saker du kan göra hemma för att hålla ditt barn intresserat. 

Ärligt talat: om träningen inte blir bättre skulle jag rekommendera att byta logoped. Ibland klickar det helt enkelt inte mellan barnet och terapeuten, och det är HELT OKEJ! Logopeden tar inte illa upp, sådant händer! Det är bättre att inse detta tidigt och åtgärda situationen än att härda ut för länge så att ditt barns utveckling drar ut på tiden!