Turn Autism Around Podcast: Appen Speech Blubs för autism

Den här podcasten skapades och publicerades av Mary Barbera.

https://www.youtube.com/watch?v=deCYNB3o12U

Mary: Du lyssnar på Turn Autism Around podcast, avsnitt nummer 102. Jag är din värd, Dr. Mary Barbera. Och idag har jag ett helt annat ämne för dig. Jag har med mig en av medgrundarna till en app som används för barn med autism. Han heter Mitja Mavsar och kommer från Slovenien. Han är pappa till fyra pojkar, make och medgrundare av företaget Blub Blub Inc. Deras produkter, Speech Blubs och Reading Blubs, lanserades 2017 och har redan hjälpt över tre miljoner barn med talförseningar och autism, samt tillstånd som Downs syndrom. Så idag pratar vi om appen. Vi pratar också om videomodellering, skärmtid, delad uppmärksamhet, hyperlexi och självklart hur man bygger upp talet med hjälp av appen Speech Blubs. Så låt oss sätta igång med denna spännande intervju med Mitja Mavsar.

Mary: Så tack så mycket för att du är med oss idag, Mitja.

Mitja: Tack för att jag fick komma.

Mary: Ja. Kan du berätta lite om dig själv för våra lyssnare så att vi kan sparka igång programmet? Jag brukar ju vanligtvis börja med: berätta hur du hamnade i autismvärlden, men du befinner dig ju egentligen inte i den världen. Så berätta lite om dig själv och hur du blev involverad i att utveckla den här appen.

Mitja: Absolut. Jag sitter här i Slovenien, där vi befinner oss i lockdown. Det hela började när jag var en liten pojke och hade talsvårigheter. Jag tror inte att någon förstod vad jag sa när jag var fyra år. Så jag gick i logopedi. De löste det mesta. Du kommer säkert att märka vad de inte lyckades fixa och så vidare.

Mary: Jag har ingen aning. Låter toppen för mig.

Mitja: Okej, tack. Men ja, ett artikulationsfel hängde faktiskt kvar ända tills jag var runt 16 år. Så logopedi blev verkligen min räddning, för som tonåring vet man ju hur elaka barn kan vara. Och när jag väl fick ordning på det stärkte det verkligen mitt självförtroende. Det var väldigt värdefullt för min fortsatta utveckling som person. Sedan började jag arbeta inom internetbranschen som UX-designer, vilket var min karriär i ungefär 15 år. Vi arbetade med massor av olika startups. Och jag insåg att det vore fantastiskt att driva en startup kring det jag verkligen brann för just då. Jag var väldigt intresserad av psykologi, särskilt barnpsykologi, eftersom jag hade två barn vid den tiden.

Början på appen Speech Blubs

Mitja: Nu har jag fyra barn, så saker har förändrats. Vi har också betydligt fler användare nu än när jag bara hade två barn. Men det som hände var att jag träffade en kille som var 20 år då. Jag var 33, och han drev en workshop. Där föddes idén: tänk om vi kunde hjälpa barn med hjälp av en app, barn med talsvårigheter, inget specifikt. Men tanken var att styra saker med hjälp av rösten. Alltså en röststyrd app – gör man ett ljud så rör sig en boll eller så visas en animation.

Mitja: Den här killen kom fram till mig och sa: ”Du som är lite äldre, kan du hjälpa mig med det här projektet?” Och jag sa: ”Visst, låt oss göra lite efterforskningar.” Jag hade ju noll erfarenhet av logopedi. Jag hade erfarenhet av att själv gå till en logoped som barn, men det räknas ju inte riktigt. Så vi kände oss inte särskilt trygga i våra kunskaper om huruvida vi bara kunde kliva rakt in i logopedivärlden. Så vi träffade först logopeder i Slovenien, och sedan åkte vi till USA. Vi visade vår lilla prototyp för många logopeder i Kalifornien. Vi var övertygade om att i det stora Silicon Valley så måste det finnas massor av teknik inom det här området. Men terapeuterna där var mer som… de var som amerikaner brukar vara: ”Det här är fantastiskt, helt otroligt”, men sedan lade de till: ”Ni vet väl att skärmtid och logopedi inte direkt går hand i hand?”

Mitja: Så vi tvekade lite – kommer det här att fungera eller inte? Men vi åkte tillbaka och bestämde oss för att göra det ändå, även om det inte kändes som en lysande affärsidé från början. Det kändes helt enkelt som rätt sak att göra. Vi ville göra något gott för mänskligheten och för barnen. Det finns så många startups där ute som bara flyttar runt pengar, och att hjälpa barn kändes verkligen meningsfullt. Så vi fortsatte, men den första idén med animationer föll samman eftersom vi inte hade några animatörer i närheten – allihop jobbade för stans hetaste nya startup. Då föddes idén: tänk om vi helt enkelt filmar barn? Tänk om vi gör något helt naturligt, där vi filmar barn och andra barn får härma dem i videon?

Mitja: Så vi gick till studion, och det här är en väldigt intressant historia. Vi var i studion, vi hade en logoped på plats och barn framför kameran. Vi gjorde några väldigt enkla munmotoriska övningar. Många menar att det inte direkt tränar talljud, men hur som helst, vi var i studion och hade en väldigt enkel övning som barnet framför kameran visade. Det var helt enkelt: härma en fisk, okej?

Mary: Och man bara rör munnen – öppnar och stänger.

Mitja: Bara öppna och stänga. Vi tänkte kalla övningen för ”fisken”. Så vi var i studion och tittade på den allra första videon vi någonsin spelat in. Där stod jag, Jernej (vår vd och medgrundare), föräldrar och logopeder. Vi tittade på videon, och plötsligt tittar Jernej på mig och säger: ”Titta runt, titta runt omkring dig. Alla gör det.”

Mitja: Och varenda person i studion stod och härmade fisken. Det var hur komiskt som helst. Vi kände direkt: okej, vi har något stort på spåren här! Det här var något vi inte visste då kallas videomodellering. Vi gjorde det inte ens med flit, men det fungerade helt fantastiskt.

Mary: Och sedan tog det fart därifrån. Och det var bara för några år sedan – det var 2017 som ni lanserade Speech Blubs.

Mitja: Precis, vi lanserade Speech Blubs 2017. Vi smyglanserade en slovensk version 2015, mest för att testa med föräldrar och så vidare.

Mary: Finns den bara på två språk?

Mitja: Nej, faktum är att det inte ens finns någon slovensk version längre. Vi följde marknaden – Slovenien är ju ett land med bara två miljoner invånare. Jag tror vi hade ungefär 150 legitimerade logopeder i hela landet.

Mitja: Så det fanns egentligen ingen marknad där. I stället fick vi kontakt med en amerikansk producent som spelade in videor med amerikanska barn. Vi lät olika logopeder granska barnen – jag tror att vi för varje video hade tre logopeder som kontrollerade allt. Därefter släppte vi den amerikanska versionen. Sedan fick vi synpunkter från brittiska föräldrar om att orden i appen inte var på brittisk engelska, så vi tog fram en brittisk version, och därefter spanska, portugisiska och franska. Nu finns alla dessa språk i appen, så ett barn kan till och med lära sig ett andraspråk med hjälp av den.

Videomodellering och Speech Blubs

Mary: Åh, wow. Okej, jag har kikat på appen och jag vet att ni nu har över tre miljoner användare. I grunden handlar det om riktiga barn som gör ljud, som djurläten – till exempel ”låt som en apa” – och sedan dyker det upp en animerad apa och barnet på skärmen gör apljudet, varpå barnet som använder appen förväntas härma det. Det finns mätare som fylls i medan man gör det. Det är ganska avancerat, men samtidigt väldigt enkelt. Det är som en korsning mellan det komplexa och det enkla. Men du nämnde videomodellering, och det är något jag själv har gjort en videoblogg om som vi kan länka till i avsnittsanteckningarna. Jag vet att det är en evidensbaserad metod. Skulle du kort kunna förklara för våra lyssnare vad videomodellering faktiskt är?

Mitja: I verkliga livet, när man ska lära sig att prata, utveckla språket eller egentligen lära sig vad som helst – som sociala färdigheter – behöver man omges av andra människor, titta på dem och iaktta deras ansikten. Om man är inom autismspektrumet är man ofta inte lika intresserad av ansikten. Så det vi gjorde i appen var något väldigt naturligt. Denna naturliga videomodellering är en forskningsbaserad teknik som bygger på neurovetenskapen bakom spegelneuroner. När vi observerar andra människor gör vår hjärna i princip samma sak som deras hjärnor gör.

Mary: Som en spegelbild alltså. När man ser en spegelbild aktiveras spegelneuroner, inte bara när man själv pratar.

Mitja: Precis, inte bara då. Om jag öppnar munnen just nu, triggas ett specifikt område i min hjärna som får mig att öppna munnen. Och i din hjärna, när du bara tittar på mig, aktiveras exakt samma område. Så även om jag bara ser dig nicka eller göra något annat, gör min hjärna samma sak som din. Det är så det har bevisats att vi lär oss – genom att observera. I vårt fall är appen full av videor med barn, och även om ett barn inte härmar direkt, utan bara tittar på ”barnlärarna” i appen, så fungerar det ändå. Och anledningen till att vi vet det var en enorm motivationskälla i början, åtminstone för mig och för resten av teamet.

Mitja: Det handlar om vår logoped vid den tiden. Hon arbetade mycket med barn inom autismspektrumet och barn med Downs syndrom. Vi träffade en pojke som hade Downs syndrom och även drag inom autismspektrumet. Vid varje session kastade han av sig sina glasögon efter bara 30 sekunder och ville inte alls samarbeta med logopeden. Men så introducerade de den här appen för honom.

Mitja: Han var en helt underbar kille, runt fem eller sex år gammal då, och helt icke-verbal. När de gav honom iPad:en – och barn med Downs syndrom är ju ofta otroligt kärleksfulla – började han krama den. Den där iPad:en, och Speech Blubs i den, blev verkligen vändpunkten för honom. Han och hans mamma övade med appen i 20 minuter varje dag. Jag minns att han efter sex månader kom till vårt kontor – han hälsade på då och då – och för allra första gången tittade han på mig.

Mitja: Han började kommunicera med gester. Under den första månaden härmade han inte ens, han bara observerade barnen i appen utan att delta aktivt. Men sedan blommade han plötsligt ut, och det var helt fantastiskt att få se.

Mary: Ja. Och du nämnde tidigare att barn med autism ofta inte brukar titta på ansikten. Jag gjorde nyligen ett podcastavsnitt, nummer 93 tror jag det var, som vi också kan länka till i anteckningarna. Det handlar om Dr. Ami Klins arbete vid Emory. Han är en mycket framstående autismforskare som nyligen publicerade nya studier där han undersökte ögonrörelser (eye-tracking) hos barn med autism, typiskt utvecklade barn och tvillingar – både enäggs- och tvåäggstvillingar. Det han upptäckte var att spädbarn och småbarn som senare får en autismdiagnos verkligen inte fokuserar på människors ansikten, socialt samspel eller icke-verbala signaler, precis som du sa. Han visar till exempel en video med två småbarn som leker i en leksakskärra med en dörr som kan öppnas och stängas. De typiskt utvecklade barnens blick sökte sig mot den lilla konflikten mellan barnen – ”jag vill ha dörren öppen” och ”jag vill ha dörren stängd” – medan barnen med autism enbart fokuserade på själva dörren som öppnades och stängdes, och därmed missade hela det sociala samspelet.

Speech Blubs syn på skärmtid

Mary: Och det dr Klin sa var, att om detta sker på bara fem minuter – där de missar tusentals sociala interaktioner, blixtsnabb ögonkontakt, miner och motstånd – och de dessutom utsätts för stora mängder skärmtid som visar sociala situationer, men fokuserar på helt fel saker... Ja, då kan det verkligen bli ett problem. För flera år sedan gjorde jag också en videoblogg om skärmtid och varför jag inte tycker man ska skippa den helt. Som du nämnde tidigare vill en del logopeder helt bort från skärmtid. Även under covid-19-pandemin hörde man det, men det är ju i princip omöjligt att undvika skärmar helt – däremot måste vi använda smart skärmtid. Kan du berätta lite mer om vad du menar med det? Hur skiljer sig användningen av er app från att bara sätta barnen framför tv:n eller en iPad i fyra timmar om dagen?

Mitja: Jag såg nyligen en dokumentär som visade att förskolebarn i genomsnitt sitter framför skärmar fyra till sex timmar om dagen, och i USA lär det vara värst med ett snitt på sex timmar. Det är alldeles för mycket. Skärmtid fungerar precis som allt annat i vår omgivning som frigör dopamin. Nu är det halloweentider och barn äter mycket socker. Om barn får äta socker varje dag är risken stor att de blir överviktiga. Det är samma sak med skärmtid: använder du den på ett bra sätt är det ingen fara, men blir det för mycket får du problem. Och det gäller inte bara barn, utan även vuxna. Vi vuxna är ett stort problem – ibland sitter jag själv och spelar tv-spel eller kollar på Instagram i stället för att leka med mina barn.

Mitja: Och då får barnen inte tillräckligt med interaktion ansikte mot ansikte. För att svara på din fråga: om ett barn ska utveckla tal, språk, sociala färdigheter och annat viktigt behöver de mötas på riktigt. De behöver interagera med sina föräldrar och jämnåriga. De behöver se människor utan munskydd och kunna fokusera på dem. När vi startade tittade vi på andra populära barnappar. Idag ligger vi väl på nionde plats i amerikanska App Store i barnkategorin. I alla andra appar ser man fina animationer, och som UX-designer vet jag precis hur man triggar igång någon att använda en app och komma tillbaka om och om igen.

Mitja: Men när föräldrarna sitter klistrade vid sina egna skärmar tar barnen såklart efter. Och har barnen inget annat att göra gör de samma sak. Jag tror smart skärmtid börjar med att sätta gränser för tiden framför skärmen. Och med att en förälder finns med och förklarar – det finns forskning på det här. Man lärde barn olika saker genom att visa videor. Barnen lärde sig en del, ungefär 50 procent jämfört med om de fått uppleva det i verkligheten. Men det intressanta var att om en förälder fanns med bredvid och förklarade vad barnet såg, då ökade inlärningen rejält. Det nådde inte hela vägen upp till verkliga upplevelser, men det blev väldigt mycket bättre. Många tecknade program är faktiskt gjorda så att barn kan lära sig av dem, men har du en förälder där som förklarar blir det så mycket mer värdefullt. Då kan man rita det man precis sett och prata om det.

Hur man övar gemensam uppmärksamhet

Mary: Precis, som förälder kan man hänga på – som i exemplet med fisken, gapa och stänga munnen som en liten fisk, göra bubbelljud eller härma apan. Du kan engagera ditt barn i appen: ”Titta, pojken låter som en apa! Titta när mamma gör ap-ljudet!” Det bygger på ett annat nyckelbegrepp som förenar din app och mina onlinekurser: betydelsen av gemensam uppmärksamhet (joint attention) och att dela upplevelsen, även under skärmtid. Att dela ett roligt ögonblick, eller den där levande talinteraktionen som när man håller upp en banan för att barnet vill ha den och säger ”banan, banan, banan” innan man ger den. När jag tittade närmare på er app insåg jag hur många grundläggande principer vi delar i vårt arbete för att hjälpa barn. Gemensam uppmärksamhet är verkligen enormt viktigt.

Mitja: Ja, absolut, jag håller verkligen med. Det unika vi gjorde var att vi drog ner på animationerna. Vi satte riktiga barn i centrum och använde andra sätt för att fånga barnets intresse. Vi kan till exempel följa i statistiken hur barnen beter sig. En del användare gör samma sak om och om och om igen, ett slags repetitivt beteende som är så typiskt för autism. Men smart skärmtid uppstår när föräldern är delaktig. Föräldrarna är det absolut viktigaste, precis som vid all terapi eller vanlig uppfostran. Om ett barn lämnas ensamt i sex timmar framför tv:n eller YouTube vet vi inte vad som händer, men barnet kommer förmodligen inte att utveckla sociala färdigheter. Det nämns till och med i litteraturen att barn som ser för mycket på tv kan utveckla autismliknande beteenden. Och det är inte så konstigt.

Mitja: Barn som inte leker med andra barn utomhus utan sitter ensamma med YouTube utvecklar förstås inte typiska sociala färdigheter. De får självklart problem med tal, språk och allt annat – precis som att man blir överviktig om man bara äter godis hela tiden. Människan anpassar sig efter situationen, och om vardagen består av att titta på tecknat kommer hjärnan att anpassa sig efter det och göra oss till bättre tv-tittare. Mer passiva, helt enkelt.

Att få ekokontroll

Mary: Ja, en av sakerna jag fokuserar mycket på är förmågan hos föräldern eller pedagogen att uppnå det vi kallar ekokontroll – alltså att barnet kan härma ljud och ord. Inte ens alla barn med typisk utveckling kan härma spontant vid 15 eller 18 månaders ålder; det har helt enkelt inte utvecklats än. Och bland barn med autism är det väldigt vanligt att en del förblir icke-verbala och inte får den förmågan. I mina onlinekurser jobbar vi stenhårt på att bygga upp förmågan att imitera: imitation med föremål, oralmotorik – att göra rörelser med munnen om man kan. Men jag förespråkar inte att man rör vid barnens ansikten eller tvingar fram något.

Mary: En sak jag alltid brukar säga är att vi aldrig kan tvinga fram ord ur barns munnar, även om vi vet att de kan säga ”banan”. Du kan aldrig tvinga ett barn att säga ”banan”, inte ens om du har det vi kallar kontroll (vi kan lägga länkarna till mina poddavsnitt och videor om ekokontroll i show notes). Ett av de bästa sätten att nå dit är genom repetition, stimulanskoppling och videomodellering – att ta bakvägen, göra det roligt, lockande och ha ett inbyggt belöningssystem. Som apputvecklare är du säkert ett riktigt proffs på just belöningssystem. Vissa föräldraexperter säger att de inte tror på hot, straff eller mutor, och det håller jag helt med om.

Mary: Men när de också säger att de inte tror på belöningar eller förstärkning... Alltså, hela världen fungerar ju utifrån principerna om positiv förstärkning, vare sig man tror på det eller inte! Det är som att säga att man inte tror på gravitationen.

Mitja: Det är ju grunden för all psykologi som vuxit fram under de senaste århundradena. Det är beteendevetenskap, svårare än så är det inte.

Hyperlexi och Reading Blubs

Mary: Det är precis som gravitation: förstärker du ett beteende så ökar det. Men låt oss byta spår lite, för det här tycker jag är väldigt spännande. Ni har fantastiska videor i appen och det är otroligt bra att ni expanderat till fem språk. Ni har också en nyare app som heter Reading Blubs, med fokus på tidig läskunnighet och förberedande läsfärdigheter. Jag har själv erfarenhet av hyperlexi genom min son Lucas, som var hyperlektisk när han var liten. Det innebär att man kan läsa eller känna igen bokstäver långt innan man kan prata ordentligt. Det verkar vara en del av hjärnan vid autism som blir överstimulerad av just bokstäver och siffror. Många föräldrar, inklusive jag själv, tänker lätt: ”Skönt, det är hyperlexi, inte autism.” Men ofta handlar det om både och. Det betyder förstås inte att alla barn med hyperlexi har autism, en del barn med väldigt hög begåvning kan helt enkelt vara extremt tidiga med att läsa.

Mary: Men en sak jag lade märke till när jag tittade snabbt på Reading Blubs var att ni inte fokuserar på bokstavsigenkänning i första hand. Ni fokuserar mer på att lyssna på berättelser och på läsförståelse, vilket jag tycker är så mycket viktigare – särskilt för barn i förskoleåldern och de som inte har hyperlexi.

Mitja: Precis. Vi gjorde research även här och pratade med föräldrar, lärare och logopeder. Vi såg en tydlig trend: föräldrar läser inte för sina barn varje dag, även om de borde. Många föräldrar är helt slutkörda efter att ha jobbat dubbelt. En del pappor kan ha svårt att släppa loss fantasin och göra boken rolig och levande. Vi såg också appar på marknaden som riktar sig till sex- och sjuåringar när det är dags att lära sig läsa på riktigt, men för förskolebarn handlar det framför allt om att få lyssna på berättelser. Visst kan de leka med bokstäver, men det viktigaste är att de får höra massor av sagor. Därför använde vi samma koncept: ett barn läser sagan och gör precis det som en engagerad förälder gör vid godnattsagan.

Mitja: En engagerad förälder läser med massor av inlevelse, ställer frågor efteråt och låter barnet peka och röra vid boken. Det är själva läsningen. I appen har du ett barn som läser sagan för dig, och du för handlingen framåt genom att trycka på skärmen. Vi har till exempel en alpacka som man kan få klippa ullen på. Det är som en blädderbok, fast digitaliserad på ett riktigt smart sätt. Vi ser fantastiska resultat – barnen hänger med i sagorna hela tiden. Efteråt kommer samma barn upp på skärmen igen och frågar: ”Vad hette alpackan?” eller ”Vilken färg hade cykeln?” Barnet får då svara på en fråga som ställts av en riktig person genom att trycka på skärmen.

Smart skärmtid

Mitja: Vi försöker alltså skapa smart skärmtid för våra användare. Båda apparna ingår i samma prenumeration: har du Speech Blubs får du Reading Blubs på köpet, och vice versa. En del föräldrar använder Speech Blubs för ett barn på ett, två eller tre år, och Reading Blubs från ungefär två och ett halvt. Jag har sett tvåochetthalvtåringar använda den framgångsrikt, men den passar nog allra bäst för barn mellan tre och fem år med typisk utveckling. För barn med andra behov kanske lite senare, beroende på individen.

Mary: Och även med Reading Blubs är det förstås optimalt, eller snarare nödvändigt, att en förälder finns med bredvid. Annars blir det lätt att barnet bara sitter och spolar tillbaka för att klippa alpackan om och om igen, eftersom barn med autism lätt kan fastna i repetitiva moment. I mina onlinekurser skapade jag ett bokprogram där tanken är att föräldrar går till biblioteket en gång i veckan, lånar hem ett gäng enkla böcker och läser dem tillsammans medan de ställer enkla frågor. När biblioteken stängde under pandemin tipsade någon om appen EPIC, som har massor av böcker. Ju fler resurser vi har där vi själva kan läsa för våra barn, desto bättre. Vi skaffade den appen och den är toppen även för min 24-årige son med svår autism, så att vi kan välja enkla böcker, ställa frågor och fylla dagarna.

Mary: För många föräldrar världen över är det en stor utmaning att fylla dagarna, särskilt med ett barn med autism, och vi gör alla så gott vi kan. Appar som Speech Blubs och Reading Blubs är fantastiska verktyg att ha i verktygslådan. Jag brukar uppmuntra föräldrar att filma egna videor också, men frågan är hur många videor man faktiskt hinner göra. Ni har ett helt produktionsteam som hela tiden fyller på med nytt material och nya barn, så att det inte blir den där tjatiga repetitionen av att se mamma sjunga ”Huvud, axlar, knä och tå” tio gånger på rad. Ju mer variation och flexibilitet vi kan ge barnen med nya berättelser och nya sätt att göra saker på...

Mary: ...desto mer nytta gör de här verktygen. Verkligen! Vi har hunnit gå igenom väldigt mycket idag. Jag vill också nämna att jag har en länk som lyssnarna kan använda: MaryBarbera.com/blubs. B-L-U-B-S, ett kul och annorlunda namn! Där kan ni spana in både Speech Blubs och Reading Blubs. Det är samma abonnemang för båda och kostar bara några dollar i månaden, antingen som månads- eller årsabonnemang. Det finns också en gratis provperiod, vilket alltid är toppen så att du kan testa om det passar just ditt barn.

Mitja: Det finns faktiskt en sak i vår app som är helt gratis redan innan man betalar, och det är vårt screeningverktyg. Du fyller i barnets födelsedatum och får koll på alla viktiga milstolpar. Inte bara tal, språk och läsning, utan även pragmatik, lek och hörsel. En bra månad görs det runt 150 000 sådana tester i appen. Läget ser ju ut som det gör i hela världen just nu: har du en tvååring kan du få vänta väldigt länge på att få träffa en logoped för utredning...

Ett fantastiskt alternativ medan du väntar på att träffa en logoped

Mary: Och du får också vänta på en utvecklingspediatrisk bedömning, vänta på behandling. Men nej, du har absolut rätt. En av våra medlemmar gick med i min kurs för småbarn. Hennes barn var tjugo månader gammalt, utan diagnos, utan behandlingar. Och hon bodde i Storbritannien och sa att hennes väntetid för en logoped var 18 månader. Det är alltså bara för en logopedisk utredning. Och väntelistorna är fruktansvärda, vilket är anledningen till att jag skriver min andra bok, Turn Autism Around. Det är verkligen en handlingsplan för föräldrar medan de väntar på antingen en diagnos eller behandling, för som vi båda vet och tror på så kan föräldrar göra enorm skillnad. Så att skaffa appar som din och lära sig mer – och om du är yrkesverksam och lyssnar på det här, stärk föräldrarna så att de lär sig mer.

Mary: Och att verkligen ha verktyg för att engagera sitt barn tycker jag är helt fantastiskt. Så du hittar allt – det kostnadsfria screeningtestet, gratis provperiod, prenumerationen – på MaryBarbera.com/blubs. Du kan också kolla in alla avsnittsanteckningar för alla resurser vi har nämnt under samtalet. Jag brukar vilja avrunda våra avsnitt med att ett av målen med min podcast är att föräldrar och yrkesverksamma ska känna mindre stress och leva lyckligare liv. Så som fyrabarnsfar, apputvecklare och make, har du några tips för egenvård eller stresshantering som du brukar göra varje dag eller när du har tid för att minska stressen?

Mitja: Ja, det har verkligen varit tre stressiga dagar just nu. Och jag har inte lämnat hemmet på typ tre dagar. Vanligtvis under nedstängningen går jag bara ut i naturen med barnen, helt ensam, men oftast inte ensam utan med barnen. Ja, stress är en stor grej. Jag tror att vi helt enkelt behöver titta mindre på skärmar och vistas mer i naturen. Och om vi gör det, och inte nödvändigtvis tar bort skärmarna helt utan bara drar ner på det, precis som vi behöver minska antalet gånger vi går till kylskåpet, du vet... Allt handlar om balans. Ja, allt handlar om balans.

Mary: Ja, precis. Jag gillar idén att gå ut i naturen. Och jag vet att det minskar stressen för mig också. Så tack så hemskt mycket, Mitja. Det har varit ett nöje att lära känna dig bättre. Och jag ser fram emot att följa er utveckling och att vara en del av den där fantastiska insatsen för att hjälpa barn med talsvårigheter, autism och alla som kämpar med att prata. Så tack så jättemycket för din tid idag och ha det så bra.

Mitja: Tack.