Två barn – klarar jag det?

Jag ville skriva det här inlägget för att låta gravida eller nyblivna mammor veta att ni inte är ensamma om att känna så här. Och för att påminna alla om att JA, visst kan man älska båda sina barn lika mycket – faktum är att jag tror att min kärlek till och med har växt.

Början

När jag blev gravid med min dotter Nora år 2016 var jag förväntansfull, nervös och orolig – alla de känslor som en förstagångsmamma upplever. Det var en väldigt enkel graviditet utan några komplikationer, så jag ser mig själv som oerhört lyckligt lottad.

Från första stund jag såg henne var jag helt såld. Jag älskade henne mer än jag någonsin trodde att jag kunde älska en människa. Men trots att jag älskade Nora och förundrades över vad min man och jag hade skapat, drabbades jag av förlossningsdepression som varade tills Nora var runt nio månader gammal.

Det var en hemsk, mörk period i mitt liv som jag är så tacksam över att jag slapp uppleva igen med min son. När jag blickar tillbaka på den tiden var jag rädd för att någonsin skaffa ett till barn, eftersom jag inte ville känna de känslorna igen.

Det var en av de främsta anledningarna till att jag tvekade inför att skaffa ett barn till. Det berodde inte på att jag inte trodde att vi skulle klara det; jag var bara orolig för att drabbas av depression igen.

Som tur var har jag en fantastisk man som stöttade mig genom allt, och en familj som fanns där för mig när jag behövde det som mest.

Ett barn till?

När Nora var runt 1,5 år började vi prata om att skaffa ett till barn. Jag ville att Nora skulle få ett syskon, för jag visste alla fördelar som en lillebror eller lillasyster kunde ge henne. Hon skulle få någon att växa upp med, anförtro sig åt och få stöd av.

Efter bara några månader var jag gravid igen. Så fort jag såg de två små strecken började den där konstiga känslan smyga sig på. Jag oroade mig för om jag skulle kunna älska det andra barnet lika mycket som jag älskade Nora. Nora var ju min lilla partner. Hon var min mini-me och alltid vid min sida.

Under hela graviditeten såg vi till att spendera så mycket tid som möjligt med Nora. Vi lät henne vara med och inreda hans rum, köpte böcker om att bli storasyster och lät henne prata med magen när hon ville.

Jag upplever att det hjälpte henne MASSOR när det gällde att förbereda sig på att Nicholas skulle komma.

Han är här!

Nicholas föddes 2019 när Nora var nästan 2,5 år. Han var helt perfekt, och oron för att inte älska honom som jag älskade Nora? Helt obefogad. Den försvann omedelbart när jag höll honom för första gången.

Om du är gravid och oroar dig för samma sak – gör inte det! Din kärlek växer för varje barn du får.

Första gången Nora och Nicholas träffades är fortfarande ett av mina absoluta favoritminnen i livet. Nora ville hålla honom direkt, och jag kände hur Nicholas blev alldeles lugn i hennes famn. Det där syskonbandet fanns där redan när Nicholas bara var ett dygn gammal.

Så fort jag såg dem tillsammans visste jag att allt skulle ordna sig. Och det bandet har bara blivit starkare i takt med att Nicholas har vuxit.

Faktum är att Noras sätt att vara som storasyster gjorde omställningen till två barn så mycket lättare. Hon ville hjälpa till att byta blöja, hämtade leksaker som han kunde titta på, försökte trösta honom när han grät och gjorde allt för att få honom att skratta. Det finns fortfarande stunder då han bara kommer till ro när hon är hos honom!

Tips och råd

Jag är på intet sätt någon expert, men jag kan dela med mig av vad som fungerade för oss under omställningen!

1. Tillbringa egentid med ditt förstfödda barn då och då. Antingen jag eller min man tog med Nora för att äta glass, gå till lekparken eller hitta på något annat mysigt på tu man hand, så att hon fick odelad uppmärksamhet. Det gör vi fortfarande för att hon ska veta att vi älskar henne precis lika mycket.
2. Förlåt dig själv. Det finns dagar då tålamodet tryter fullständigt. När det händer känner jag mig som en usel mamma. Men jag är ingen usel mamma. Vi når alla vår bristningsgräns ibland, särskilt med en nyfödd bebis. Man går på minimalt med sömn och kan inte ens vila när man vill eftersom man har ett litet barn som springer runt!
3. Fota massor! Den här tiden går alldeles för fort och du kommer att vilja titta tillbaka och minnas hur små dina bebisar var! Under tuffa dagar brukar jag titta på bilderna och påminna mig om att varje fas passerar.
4. Gå på promenader. Mina barn älskar att gå ut och komma ut i friska luften. Det går alldeles utmärkt att göra även med en nyfödd! Sätt bebisen i bärsele eller bärsjal på magen, sätt det äldre barnet i vagnen och få lite frisk luft!
5. Var inte rädd för att be om hjälp. Vi tog mycket hjälp av mina svärföräldrar med båda barnen. Det kan ta emot att lämna ifrån sig barnen, men tro mig – man blir en bättre förälder när man får lite tid för sig själv.